En renskötar hustrus vardag En renskötar hustrus vardag -

Bilder från höstslakten

här kommer det äntligen lite bilder från sarvslakten och lite annat smått och gott. Vi börjar i Froskån. Det är vår grannby i söder som har sin skiljnings anläggning där. Froskån ligger ca 2 mil väster om Klimpfjäll.



Sarvarna är som störst nu innan brunsten,





Vi har en lite anläggning till vår husbehovs slakt.  Längre ner ligger det större slakteriet dit våra renar hamnar som vi sålt till uppköpare.



Hit kom Kusin Mattias ren som han haft hemma och tämt under vintern.

Sen bar det av tillvår egen skiljningsanläggning Tjokkola. Dit tar man sig från stekenjokk  rakt norr in i fjället. Det är ca en mil på väldigt dålig väg. Det går knappt att ta sig fram med vår 4 hjuls drivna pickup.









Här uppe får vi hålla till ute i det fria med vår husbehovsslakt. Här är det syster yster Anna- Maria som insåg att vintern skulle bli lång utan kött.



kunskaps överföring in real life





alva studerade tarmarna. När jag berättade att man kan använda dom till att göra korv tyckte hon genast att vi skulle testa.



Lilly och Anna-maria



stads kusinen jossan fick i sig lite väl mycket frisk luft. Hon blev lite blek, trött och blev tvungen att ta igen sig.



mer kunskaps överföring till Lilly och Nils-Emanuel. På det nedre kortet tittar dom på tungan.



Här hjälps Mor och dotter sinnerbom åt



Min ahkka och Aajja var där trots att aajja närmar sig 90 år och ahkka 80 år finns dom på plats. ahkka är född i en tältkåta på fjället. När hon var född vägde dom henne, hon vägde lika mycket som en socker topp. Hon följde med sin familj på flyttning med renarna mellan kust och fjäll. Man flyttade renarna med hjälp av skidor och hundar. Hennes mor gick efter ren flocken med rajden där all mat, barn och tältkåtorna fraktades. När ahkka var ca 3 år fick hon flytta till sin mormor och morfar tror jag eller om det var farfar och farmor. där bodde hon tills hon var ca 7 år. Min ahkka gick i kåta skola i velmesmahkke och på internat i långsjöby.






vilopaus

Vid såna här tillfällen när man ser karros renar och minns alla gånger hon varit med känns det riktigt tok jobbigt.

eller vad tror du?
Postat av: Emzon

Hur funkar sånt. Vad händer med hennes renar? vem tar över dom? Usch jobbiga dagar kan jag tänka. Jag ställer ju gärna upp om du vill få ut lite samlade känslor, vi kan ju börja med att spränga åsele sjukstuga i småbitar!!!!! Känns som om mitt extrema tryck, här inne, skulle lätta lite då.

2008-09-22 @ 23:18:36
Postat av: Märta

Oj. inte spränga nått, det lät farligt!



Vilka fantastiska bilder! Vill åka med någon gång och uppleva allt!

2008-09-23 @ 09:16:15
Postat av: Elisabeth

Så intressant att höra om din Aajja och Ahkka och vad roligt att de fortfarande kan vara med på fjället. Vilka lärdomar barnen ska få med sig när de får uppleva slakten och allt som har med rennäringen att göra. Vackra beskrivande bilder!

2008-09-23 @ 19:17:27
URL: http://lisaamting.blogg.se/
Postat av: Lovisa

Vilka fian kort på farmor å farfar äh Ahkka å Aajja..

Kul att dom e med en men dom verkar inte bli någe äldre för varje år som går!! Inte som det syns i alla fall.

Å shit pommfritt så stora Sarvarna e nu hi hi det blir hårt för dem sen..:)



vad jag skrattade när jag lästa kommentarerna ovan, emma å du ska spränga sjukan å märta känns mest lite orolig å försöker få er å lugna ner er hahahahahahahahahhahahahahahahahahahhhahahaha!



Ja kan förstå att dagarna som dessa e tunga utan karro!



2008-09-24 @ 22:00:18
URL: http://mellanhimmelohelvete.blogg.se/
Postat av: kusin vitamin

Vilken förjävla fin bild på mig!

Jag ser ut att vara på topp! Haha, kom ihåg att jag spydde efter den där bilden, så luften vare nog inge fel på, eller? :)



Snart ses vi! puss!

2008-09-26 @ 16:34:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0