En renskötar hustrus vardag

Japp så var det gjort. I dag ramlade jag av hästen. Men det var helt och hållet mitt eget fel. Jag kom på den briljanta idèn att vi skulle ta en skogs tur i djupsnön och jag kan bara konstatera att det var riktigt tok djupt. Cebonita klev efter viss tvekan ner från den plogade vägen och ja vi sjönk ner en hel del för att kompensera vår framåt vikt tog hon ett jätte skutt och jag följde med upp men när hon var på väg ner tog jag genvägen över hennes huvud och vidare ut i djupsnön.

Tur att hon är stabil och inser att hon har en ryttare som kanske inte alltid väljer en rätta vägen. Hon stog helt lungt tills jag kravlat mig upp på vägen igen.

sen började en kamp för den något överviktiga och lätt oviga samen att ta sig upp på den en aningen runda ponnyn med en icket samarbets villig sadel. Jag hade alla gånger platsat på youtube med mitt kravlande, plumsande och svettande.

Hästen suckade verkligen djupt men stod snällt stilla tills den ettrigt arga ryttaren gav upp och djupt bekymmrad började gå hem. Med en  enda tanke i huvudet. " Ulrik kommer att reta mig tills i varje fall jul 2011" Nä det tänker jag inte gå med. Nytt försök, ny omsadling mer irritation och ett sista lyckat försök.

Väl uppe i sadel kände jag viss triumf retningen kommer nog inte att pågå mer än till midsommar.