En renskötar hustrus vardag

Jag var till min husläkare i dag för att få ett intyg om att jag behövde rehab för ryggen. Naturligtvis berättade jag att jag fått hjälp och  en diagnos. Jag tänkte att hon skulle tycka att det var bra och bli intresserad

Mycket dumt tänkt av mig.

Hon började att fråga om jag gick och tog prover. Så jag fick börja med att förklara att det borde väl hon om någon veta att mina prover på blod inte visar något. Sen förklarade jag hur jag mådde nu och vilken medicin jag gick på. Till svar fick jag hon aldrig skulle kunna ta ansvar för en sån behandling. Men tyckte jag mår ju bra nu och alla mina symtom håller på att försvinna.

Ja  det var ju bra. Men jag skulle då bara veta att om min läkare inte kunde skriva ut mer levaxin så skulle jag få svårt att få min medicin utskriven. För det hela hade inte gått till enligt läkare praktis. Men tyckte jag om jag mår så bra nu och jag inte fick ut medicinen så skulle det vara bättre om jag var utan och blev sjuk igen? Till svar fick jag att det var ju inte säkert att jag var sjuk egentiligen när proverna inte visade det.

Men va fan jag mår ju bra, är inte det bevis nog för att det funkar? Ja men man vet ju inte hur levaxin påverkar hjärtat om man har för hög dos menade hon. Nä det är väl klart tyckte jag, och det är ju inte tänkt att jag ska gå på nån överdos heller dessutom kontrade jag med att hur bra tror du mitt hjärta mår när det ena gången slår så hårt att det är på väg ur kroppen och andra gånger knappt slår alls. Ja tyckte hon att proverna har ju visat att det inte är något fel på det.

dessa jävla prover hit och dit tänkte jag. OBS jag sa det inte högt.

Sen började hon i fråga sätta vilken sort läkare det var som skrev ut medicin utan blod prover. Ja vad ska man säga.

Nästa sak blev att jag tog upp att jag ifrågasatte det här med min deppresions diagnos. Jag sa att jag blivit stämplad med en sjukdom som jag inte ens med säkerhet har och det har förstört ganska mycket för mig.

Jag har ju bla annat inte kunnat teckna privat sjuk föräkring eftersom jag har fått den där jävla stämpel. Nu kan det ju vara så att jag har en del deppresions symtom. Men eftersom jag redan har kunnat trappa ner på mina anti depresiva medicin så tvivlar jag ganska mycket på det

Svaret jag fick var att du tycker alltså att alla som mår dåligt ska få levaxin i stället. Nä svarade jag naturligvis inte men när man gått med symtom i snart fem år och det inte blivit bättre snarare sämre så måste man väl kanske som läkare fundera på om det inte finns nån annan sak som ligger bakom. Svaret blev än en gång att det inte är allmän läkare praktis och därför kunde hon inte göra så.

Nånstans där insåg vi båda att det inte ledde nånstans utan jag tackade för mig och hon lovade att skriva i min journal att jag åt Levaxin och mådde bättre.

Jag funderar på att gå vidare till patientnämden och se vad som händer. Men jag har väldigt låga förhoppningar om att det skulle bli det så jag tror att jag väljer att stå över den striden och bara försöker att hitta en mindre fyrkantig läkare om det skulle hända min läkare i stockholm något.

Kontentan är i allafall:

att den allmänna läkar praktisen har mig hellre sjuk än provar en omtalad diagnostisering och medicinering för att se om jag kan bli bra.

Så mina sjuka vänner där ute hoppas att ni hittar bättre hjälp än jag hos den allmäna sjukvården