Det här med älgjakt
Blir sällan som man tänkt. Jakten började ju i måndags för er som råkat missa det. Men eftersom jag är så otroligt bra på att planera så insåg jag på söndag kväll när jag börjat gräva fram jakt sakerna att jag inte alls hade tid med jakt utan hade en massa skol jobb att göra.
Inte alls som jag tänkt
Men skam den som ger sig. Nästa dag hade jag jobbat undan allt och hittat alla saker som är mycket viktiga för att ens kunna bege sig ut i älgskogen. Typ bössa, tändstickor, regnkläder och en stor fikasäck. Allt som saknades var bara ett pass.
Framme i Locksta plockade jag upp Håkan och vi begav oss förväntans fulla mot våra pass. Vi skulle köra en bit för att komma runt på andra sidan av vår jakt mark. Allt lungt så långt.
MEN
Ja självklart finns det ett men i den här historien annars hade den ju inte varit värd att berätta, eller hur?
Så då sitter vi där två glada visseligen ganska trötta älgjägare i bilen men trots allt ganska glada.
japp och ca tre kilometer innan vi är framme vid platsen där vi ska börja gå. Har väg eländet SKURIT. Japp helt av. Ett mindre helveteskap. En omöjlig avgrund att passera med bil.
Jaja skam den som ger sig. Efter överläggningar med jaktledare och hundförare börjar vi vår tråkiga ändlösa väg vandring. Som dessutom är på fel jakt mark så det är bara att plundra vapnet och hoppas på att vi inte stöter på någon älg.
åh vi gick och gick. Ja och gick lite till.
När vi nästan är framme vid vår mark ringer vår jaktledare, min svärfar och Håkans far och medelar
" nu har jag skjutit så ni kan ta och komma hit och hjälp mig upp med älgen ur tjärna"
GAH
bara att traska hela långa biten tillbaka.
Så kan det gå
Resten av den förmidaggen ängnade jag och Håkan åt att ro och dra älg över tjärn.
hm
