Den här är bra
Flight of the concords och den här Flight of the concords
Ren räddning
Jag hade en helt otrolig tur när Tord upptäckte att min ren hade gått ner sig i en vak i Borgsjö. Han och lillebror henrik kastade fast den och drog upp den. Ni kan se allt på klippet jag länkat till. Jag kan inte säga hur tacksam jag är. Och hur jag vet att det är min. Kolla in det rosa halsbandet
Ren räddning
Funderingar kring Kittelfjäll
Men jag tycker samtidigt att det inte känns som Kittelfjäll längre. Jag saknar den där känslan av hemma när jag kommer upp. Förut visste man vilka som bodde var och var dom kom från. Men nu har man ingen aning längre. Det bubblar upp den ena större villan efter den andra. För mig känns det tyvärr inte som hemma längre, jag skulle inte köpa ett hus eller bygga ett här längre. För det första så skulle vi inte ha råd eftersom priserna är för höga och sen skulle jag vägra att bosätta mig i ett jäkla bostads område här uppe. Vill jag ha grannar så kan jag flytta till en lägenhet i stan.
Men som sagt var så hoppas jag att människorna som bor här inte känner som jag utan vill vara kvar för det är dom som gör Kittelfjäll till det som det var en gång trots alla nyinflyttade och villa komplex.
Hallowen party
Alva och Alfred fick fara på ett Hallowen party som 7-8 i Dikanäs hade ordnat. Självklart var det utklädning som gällde. Så vi fick Dracula och satan med oss i bilen.
Snacka om att dom var grymma. Dom var jätte nöjda med partyt när vi hämtade dom. så tack 7-8 för ett bra party
Skiljning i mörrösjöliden
Johan blev morbror dagen då vi skiljde. Det var dessutom på hans egen födelsedag.
Vi avmaskar alla renar så att dom ska slippa bla korm. Medlet lägger vi under skinnet med hjälp av en handspruta. Medlet är inte billigt men när man sett hur jobbigt renen har utam avmaskning så känns det som en självklarhet att göra det man kan.
Om korm skriver wikipedia så här
Kormflugan (Hypoderma tarandi) är den största arten i gruppen styngflugor och är en av de vanligaste parasiterna hos ren, där den orsakar bulor i renens hud allteftersom den växer. Den lägger ägg i sommarpälsen runt renens ljumske. Äggen kläcks efter ett par dygn, varefter larven borrar sig in under huden på renens rygg där den bosätter sig under vintern. Larven gör ett hål i skinnet och lever på lymfvätska. I juni när larven är färdig för förpuppning, utvecklas den till en fluga lika stor som en humla. Det latinska namnet på korm, Hypoderma tarandi, betyder under huden (på) ren.
Kroppen är tätt täckt med långa, gröngula, svarta och rödgula hår; huvudet är "sammetssvart" baktill. Dess ben har fullkomligt cylindriska lår.
Nordisk familjebok skriver om kormen att "Detta styng förföljer under Juli och Augusti renhjordarna, som af dess angrepp blifva såsom om de voro besatta, i det hela hjorden skakar hufvudena och slår med fram-fötterna i luften och mot marken."
Kikar spaning efter älg
Till fjälls
Jag och Daniel packade oss i väg för att kolla om det var några renar västerut. Men som vanligt när vi är i farten så ska det ju hända något
Daniel - Har du låst bilen?
Margret - nä varför skulle jag ha gjort det hundarna är ju kvar där inne?
Daniel- Men den är ju låst, sluta tjorva lås upp nu.
Margret - Men jag har inte låst den, det var ju du som körde så du har väl nycklarna.
Daniel - Helvetets jävlar fan, nycklarna är i bilen, hund fan har låst bilen.
Margret- men hur dum får man vara, lämnade du nycklarna på sätet?
Daniel - ja vad tror du
Margret- alltså du är fan inte sann, vad gör vi nu då?
Daniel - vi får åka till Studsviken och hämta extra nyckeln.
Margret- I helvete heller, vi slår in rutan. Jag tänker då inte åka till studsviken bara för att du var så klantig.
Daniel- slå in rutan ? vet du vad det kostar med en ny ruta? Du rör inte min bil fattar du det
Margret - Jag ska till fjälls nu, få upp bil jäveln, annars slår jag in rutan.
Daniel - men det var väl då fan , kan du inte lugna ner dig. Vi kan kanske få henne att kliva på nyckeln igen
Margret - mutter svär morr.
Bägge- Liva ja kom då. Liva biva hallå tjo ho. ja kom här duktig hund.
Margret - det här går inte, slå in rutan.
Daniel - MEN LUGN FÖR HELVETE
Margret - JAG ÄR LUGN. MEN DET VAR INTE JAG SOM VAR ETT KLANT ARSLE.
Daniel-Kom nu liva, så ja duktig hund
BIPBIP
Båda - JA Fort öppna dörren
Vi hade en jäkla tur kan man säga. Hunden klev på nyckeln igen, bil dörren gick upp och vi blev vänner igen
Daniel - Jag ska aldrig mer lägga nyckeln där. Tur att du inte hann slå in rutan
Margret- Ja tur att du stoppade mig det kunde ha blivit ganska dyrt.
Så tog vi oss iväg
Utan kikare har man inte en chans
Ransaren i bakgrunden
Naturligvis hittar man sånt som man inte vill hitta
Ett käkben av en väldigt ung ren var det enda som fanns kvar efter rovdjurens härjningar. Vår vardag men man blir ändå lika ledsen och förbannad varje gång.
onan
Daunie fjäll
voukkaren
Onan med Marsfjällen i bakgrunden
Brännåker
Skiljning i brännåker
Kusin Mattias hade ett riktigt as till ren
Hornen sågas så att renen ska rymmas. Det är bara på han djuren vi sågar horn
Renarna på väg på lastbilen ner till vinter landet.
Jag blev lossare nere i vilhelmina eftersom min rygg inte klarar av särskilt mycket. Och då hade jag turen att få vara med kusin johan nikolai. Han hinner växa så mycket mellan gångerna jag träffar honom.
Ska lägga in lite mer skiljnings bilder senare.
Vill bara passa på att gratulera Johanna och Janne till en välskapt liten flicka. Nu längtar jag bara efter att få åka ner och pussa på henne.
Röjning och stallbyggning
I helgen har världens bästa Annika och Rikard varit här och hjälpt oss att bygga stallet och att röja ut gammal bråte från ladugården.
Rikard och Daniel skötte byggandet. Blir lite less på mig själv att jag alltid glömmer att ta före bildet. Innan vi började med det är projektet var det massa cement hoar och järnbalkar som Daniel och Rikard kämpat med att få ut
Jag och Annika bar och eldade skräp i 6 timmar och det märks knappt.
Man blir jäkligt less på att städa 
Men det är kul att elda
Jah lyckades sve bort allt små hår i ansiktet som tur var klarade sig ögonbrynen och ögonfransarna.
Annika i sina nya brillor.Tur att vi inte smälte ner dom 
Jag älskar eld
Men stallet blev färdigt.Jag är så himla glad det är så jätte fint. Till sommaren ska jag skura upp det ordentligt och måla
Alva och lilly älskar när Annika och rikard hälsar på.Dom skyndar sig ner till dom på morgonen och kryper ner och myser.
TACK SÅ JÄTTE MYCKET ANNIKA OCH RIKARD FÖR ATT NI STÄLLER UPP OCH HJÄLPER TILL: HITTAR INTA ORD FÖR HUR GLAD OCH TACKSAMMA VI ÄR. ÄLSKAR ER PUSS
Mitt liv med 300 ord
Mamma och pappa skulle bara se om det funka och vips kom jag. En nomadisk barndom med en elevhems skolgång gjorde mig redo för livet som student i Vilhelmina. Där det jagades, prövades och knöts vänskapsband. Vidare till diverse arbetare först i kittelfjäll med sambo och förlovning vidare till Umeå som singel. En väns sjukdom gör att livet inte ses lika självklart. Ett tänkt långt singel liv i storstan byttes ut mot centrala delar av ingenstans när den stora kärleken dök upp på permission från inkallning i armen. Flytt till annat län nya vänner, nytt hus och mannen i skogsmaskin. Knä som behövdes fixas med kirurgi gjorde livet krångligt fysiskt. Medans kärlek ledde till föräldraskap och kombi. Tidigt eller ej så kom hon vår solstråle. Vårt gemensamma hem i studsviken. Lova varandra trohet inför gud och 200 gäster inget svårt beslut var. Jobb med mat på en udde gjorde livet stressigt och utmanande.
Start av röjnings och renskötsel företag samtidigt som nummer två aviserade sin ankomst. En busig tjej som inte vill foga sig. Renantalet ökades och märktes med rosa band. Hus köptes och skotrar lika så. Vakthund gör entré och förgyller livet. Jobb sas upp för att satsa på det som skulle bygga upp ett liv tillsammans i vårt och torrt tar snabbt slut när liten syster inte längre finns. Att prova en sån sorg och saknad gör att man ser sig om och börjar skriva om det som känns svårt. Livet gör inte som man alltid vill ,men man ser sig om efter nya utmaningar börjar jobba med service yrke igen efter månader av läkearbete. Denna gång med äldre människor vilket ger en ny dimension åt livet. Tills än en gång kroppen säger stopp. Hästar införskaffas för att rehabilitera rygg. Mitt liv med 300 ord till i dag
Gahkoe och blodbröds bakning
Jag och Annika hade bestämt oss för att baka i Dombäcksmark. Gahkoe är ju ingen konst men blodbröd hade ingen av oss försökt oss på.
Först stöpte jag gahkoe. skulle bara göra typ 3 liter men det slutade med 9. Det liksom bara växte och växte under stöpningens gång.
Sen medans gahkoen skulle jäsa stöpte vi blod bröd. Om man aldrig har bakat det förut och fått ett recept tycker man ju att man ska hålla sig till receptet. men inte jag och annika, vi la till lite fler saker.
Naturligvis var tjejerna med
Bakom Lilly ser man gigantiska gahkoe deg som bara växte och växte.
Men jag måste säga att vi kämpade på bra. Det tog oss bar drygt 2,5 timme att baka ut gigant degen.
Sen var det dags för vårt blodbröd. 
Det var lite mixter innan vi fick till degen så att det gick att baka ut.
Men slut resultatet blev väldigt bra. Smaken vet vi inte än men dom var i varje fall snygga att se på
Mot slutet skulle Daniel och Rikard hjälpa mig med gräddningen. Jag kan säga att det blev väl si så där. Jag var väldigt glad när Annika kom tillbaka
Mini toa
Var på stan och då hittade den här gulliga toan. Tjejerna ville inte alls gå därifrån.
Lilly påstod att hon var jätte bajs nödig jätte länge
Möte om rovdjur
Om jag ska beskriva känslan här så är det bästa ordet frustration. Många känner att nu sitter vi här på ett nytt möte som inte kommer att ge något. Massa prat om problemet men inte några lösningar. Att det dessutom inte finns några politiker eller tjänste män som har någon som helst bestämmande rätt gör att man känner att det mesta är meningslöst.
Samma sak men nya ord.
För människorna här handlar det inte längre om att få sina pengar utan om överlevnad. Att kunna fortsätta med det man tagit över och vårdar för framtida generationer.
Man måste komma ihåg att vara renskötare inte bara innebär ett jobb utan att det är en hel livsstil. Hela familjen är involverad i näringen. Man lever med sitt jobb dygnet runt i både själ och ande. Det är inte bara att sluta om man känner att det inte går ihop ekonomiskt eftersom det är i stort sett hela sitt liv man talat om.
Har ni några förslag på vad vi ska göra med rovdjurs frågan???
Medans jag var på mötet roade sig lilly i spaet. Ena kvällen med Lina och andra morgonen med Anna-sara
Vi bara tacka mina barnvakter anna-sara och Lina för all hjälp under dagarna. Utan er hade det inte gått så smidigt. Och sen vill jag verkligen tacka Björn och Lotta för hundvakten. Ni gjorde ett bra jobb trots att du är rädd för schäfer Lotta.
Att finnas...
Att finnas som med människa är nog den finaste gåvan man får ge och kunna ge. Man har kanske inga bra svar eller vet ens vad man ska säga. Men det räcker att finnas.
Att kunna ge av sig själv och ens egna upplevelser, att få vända sin egen sorg till hjälp för andra är skönt.
Att kunna visa svaghet är en sån otrolig styrka.
En man ur tiden
I dag somnade Sigvard in. Känns som en epok är över. Han var bland dom sista gubbarna som bodde i väglöst land. Han föddes 1924 i daunien i min farmors föräldra hem. Dom höll på med slakt när han skulle komma. Min ahkkas far sprang ner till dalen och hämta en barnmorska. När sigvard var född gick ahkkas aajja ner och ringde till seasa margareta i lövberg och till Dainan så att dom skulle komma och hjälpa till med den nyfödda. Dom kom gående från varsit håll.Dom stannade ungefär en månad
Sigvards första vinter tillbringade han i Dainan hos min farmors farfar och farmor ,hans mormor och morfar.
Hans mamma hette kristina katarina sjulsson gift klemetsson och hans pappa hette Hans klemetsson. . Dom bodde i tsöksaesie vår och höst , det vi kallar voukaren. Fast ahkka säger att han bor faktiskt inte på sjön. På sommaren bodde dom i Remdalen och vinter tid neråt kusten. Sigvard hade 6 syskon. en bror och fem systrar. Sigvard var älst i syskonskaran sen Eva, Sofia, Astrid, Paul, Gunhild och Svea
Sigvard gick skola i Nästansjö missionskola och sen nomadskolan i Skarvsjö by.
Hans mor dog endast 45 år gammal. Då var Sigvard 16 år. Familjen tog hand om dom små barnen som blivit moderslösa. Fadern Hans höll på med renar tills han gick i pension. Då blev han boende helårs vis på Trevnad i Kittelfjäll
Jag blir släkt med Sigvard i fjärde led
Sigvard höll på med renar hela sitt liv. Han var med och flyttade med akkja och drag ren och sedan skoter.
Tsökesaesie - Kommer i från tsåaka som betyder grunda sjöar
Att ha fönster på kåtan var vanligt förr. Man fick inte bygga hus enligt lagar och regler i början på 1900. Lapp skulle bo i kåtan och därmed jämt.
Ahkka var i Dainan från det att hon var 3 år tills hon började skolan vid 7 års ålder. Ahkka s mor var så duktig som renskötare så hon behövdes i skogen. Ahkkas lillebror Nils-johan följde med sin mor och far med renarna. Under sommrarna var han hos mormor och morfar i saksenvardo. 1936 slutade man att flytta med akkja, men man använde akkjorna som "resväskor" när man flyttade med bussen mellan sommar och vinter landet ända fram till bilarna gjorde sitt intåg.
Bilderna är från när vi var i Tsöksaesie förra hösten och hälsade på. Det är ahkka som berättat för mig om Sigvard.
Det här med att städa
Började plocka längst inne i huset,men vips så var jag uppe på övervåningen. Till min stora förvåning stod jag helt plötsligt ut på gården och borstade hästar.
Men skam den som ger sig
In igen " få se nu var var jag,äh jag måste nog ändå sortera den där garderoben som inte rörts på säkert ett år."
Så börjar jag riva ut garderoben " nämen undra vad det kan vara på den här dvd, bäst att kolla så att jag inte slänger något viktigt"
In med dvd. Ja och kan ni gissa helt plötsligt har det gått 45 min.
"Nä nu får jag skärpa mig så här kan det inte se ut, oj vad tiden gick fort nu då, bäst att kolla vad som hänt på facebook innan jag gör något mer"
Fram med sopsäckar och så börjar jag panik slänga saker eftersom det är så jäkla rörigt runt mig ( betydligt värre än när jag började)
" nä nu måste jag ha en plan jag har städat i 3 timmar och det verkar bara bli värre, bäst att skyffla in allt i graderoben igen jag får ta den nästa vecka eller om typ två år"
Så äntligen lite stuktur i städningen, jag far som en virvel vind med min sopsäck runt i huset. Men nu har ju barnen helt plötsligt ledsna på att vara still och dessutom hittat modelera som antagligen ramlat ur den där garderoben. Så ny städnings aktion i köket för att få bort all jäkla lera.
" men vad i hela friden är detta, det måste vara en evighets maskin jag kommit på, ju mer jag städar desto mer stökigt blir det."
Lägger in en högre växel med sopsäcken, passar på att skrika åt mina älskade ungar ett par gånger.
Men så händer det, jag ser slutet på städningen. Det har bara tagit mig 6 timmar och enn sopsäck för att få huset i beboligt skick igen.
" Nästa gång ska jag inte hitta på en massa annat, då kommer ju det här att gå skit fort"
Alla vet redan hur det kommer att sluta nästa gång med. Det är lika bra att jag slutar städa tror jag
