Kungen

Klicka för att se nästa bild

Här är min nya häst kungen. Jag ska ha honom på foder ett år till att börja med och om vu trivs tillsammans har jag möjlighet att köpa honom. Jag kan säga att det var ögonblicklig kärlek mellan oss. Åh vad jag längtar tills jag får hämta honom.

Klicka för att se nästa bild

Jag ska hämta honom nästa vecka. Han står i dorris några mil nord väst om vilhelmina

Klicka för att se nästa bild

Det är ingen liten kille jag skaffat mig. Han är 165 i manke

Mamma du kan vara lugn. Min andra foder häst kommer att åka tillbaka till sin ägare så det kommer bara att vara två hästar.

Bilderna har jag lånat från annonsen från blocket

Blandat från flyttningen


Äntligen på väg



I väntan på startskottet





Så äntligen är vi på väg mot fjällen i väster.



Ca 30 mils vandring har börjat





I år var det första gången Alva fick vara med och flytta med eget fordon



Hon var ganska nervös när det började





men sen fick hon sällskap



Vår första sträcka går på grus väg från Lockstamon till Lägsta.


Den sträckan är ca 2,5 mil





Mäktig känsla för en 7 åring att styra några tusen renar framför sig



När det blev för kallt fick muhra köra en stund



Så var vi framme efter vår första etapp

Låt oss slippa..

Använda oss av denna lag 

Rennäringslagen
93 § När renar befinner sig inom betesområde där renskötsel då är tillåten, skall hund i trakten som ej användes i renskötseln hållas i band eller instängd, om ej länsstyrelsen medger annat. Detsamma gäller när renar flyttas, såvida hundens ägare i förväg underrättats om tiden för flyttningen.
   Anträffas hund medan den jagar eller på annat sätt ofredar ren inom område där renskötsel då är tillåten, får hunden, om den ej låter sig upptagas, dödas av den som äger eller vårdar ren.
   Den som sålunda dödat hund är skyldig att snarast möjligt anmäla förhållandet till polismyndigheten.


Tallsjö



Alfred och Midas





Vickan tog barnen på rid och cyckel tur medans jag fick rida Elliot



Lilly och JoJo



Nils-emanuel och JoJo





Lilly surade ihop när hon inte fick rida fort själv

Lillasyster och Lillebror




Det krävs en hel by för att fostra ett barn.

De orden har jag funderat en hel del över.  Min första tanke var att det verkar väldigt mycket människor. Men när jag funderade vidare insåg jag att det är ju så vi lever i vår familj. I den samhällsstruktur som jag lever i är väldigt många involverade i mina barns uppväxt.

Dels finns ”grundfamiljen” med mor, far föräldrar, fastrar, mostrar och morbror.  Dessa finns förhoppningsvis runt de flesta familjer. Men sen har vi ett stort nätverk utanför. Här finns mina kusiner, moster, farbröder, gud föräldrar till barnen, medlemmar i samebyn och vänner till oss.Det jag tycker är så fantastiskt är att alla har och känner ett ansvar över att finnas till för våra barn. Alva och Lilly är trygga med så många människor och tar för givet att kunna fråga vem som helst i deras närhet om hjälp.



Jag inser att det inte är alla som har detta nätverk runt omkring sig och att det är ganska unikt i dagens samhälle.  Jag har också insett att det är väldigt samiskt att se till att de barn som finns runt omkring .

Jag kan bara ta det exemplet när jag tar med barnen på sametings plenum så vet alla runt omkring vems barn det är och behöver de hjälp finns det alltid nån att fråga. Och här handlar det om människor som jag inte har större gemenskap med än att vi alla är samer. Det samma gäller när det är skiljning eller annat renskötsel arbete. Om jag inte finns i närheten och mina barn är hungriga eller behöver hjälp med vantar eller något annat så finns det alltid en vuxen som hjälper till. Och framför allt mina barn låter dessa hjälpa till utan att gnälla över att mamma ska.

På sammavis är det om ungarna gör något som de inte ska och nån vuxen säger till så respekterar dom det. Annars får de med en mycket ilsken mamma att göra. För det handlar om att visa respekt och vara uppfostrad.

Jag kan känna att jag saknar den respekten i samhället i stort i dag. Barn lär sig inte alls att respektera djur, natur och människor.



Jag läste en artikel i går i tidningen MAMA om vad som räknas som trångboddhet. I dagens Sverige räknas det som trångboddhet när man inte har tillgång till eget rum hemma. I det svenska samhället i dag handlar det om att du ska stänga in dig och vara själv menade skribenten. Och jag kan nog bara hålla med. Det är ganska snedvridet egentligen att barn ska ha eget rum och sova själv helst från dag ett. Barn ska vara nära sina föräldrar anser jag. Visst kan man behöva en egen vrå men någonstans tror jag det är viktigare att man har varandra nära.



När jag växte upp bodde min familj i tre rum och kök. Vi delade rum alla syskon tills det att vi flyttade ut. Ganska mysigt faktiskt. När Alva föddes hamnade jag i den där hetsen om att ha eget rum så jag försökte få ungen att sova själv. Det gick ett tag men ganska snart flyttade hon in till oss igen. Och vet ni vad, jag tycker att det är ganska mysigt att ha ungarna i sängen. Så oftast somnar de i vår säng sen bär vi över dem till sina sängar på kvällen men på morgonen är de tillbaka. So what. Jag säger det igen det är ganska mysigt. Och det är ju så kort tid det handlar om, snart vill de inte sova hos oss längre. Och åh vad jag kommer att sakna de där sömn varma kropparna i sängen.

Så kontentan är nog att jag är lyckligt lottad som har ett sånt stort nätverk av människor runt som vill vara med och ta hand om mina barn. Att vara med och lära dem det jag inte hinner. Jag är glad att mina barn har den möjligheten för jag tror att det skapar trygga och starka individer som kan bära vårt samiska samhälle framåt. Min förhoppning är att det stora svenska samhället tar till sig och tänker om.


Renjobb



Utan Tjärugadd skulle livet vara betydligt jobbigare



Renarna njuter av solen och bra bete



Finns det nån bättre syn

Salt på vägen



På väg hem till rätt betes område







Jag har ängnat större delen av dagen i bilen och köra våra renar som förirrat sig till grann gruppen


Inte ett dugg skyldig ??




När jag kom ut i dag låg en väldigt oskyldig hund i min rabatt



Här frågade jag om det var hon som grävt där. Det verkar inte så



Men jag är inte helt säkert

Ganska nöjd faktiskt



Tog ungarna på cyckel tur i dag. Själv hoppade jag på hästen. Det funkade riktigt bra



Ville stannade när han kom för nära och väntade tills barnen hunnit en bit



Ja naturligtvis var hunden med



Barnen stannade hos Sun medans jag red Ville en längre tur. Sen for jag hem och hämtade Kitty för en skritt tur. Vi gick ner till ån





Sånna här kvällar gör mig tok glad och lycklig

saker som händer i mitt kök

Morgonen började med stycknings kurs



Jag hade mycket duktiga elever



Valla njuter av lugnet



Kött kokning under dagen



Dagen avslutas med massage av massören


Min fina Valla

 

Visst är hon vacker min lilla Valla


Vår jobb



Nu börjar det dra ihop sig mot flyttning västerut. Så vi har börjat titta till alla hagar vi ska använda.





Erik-olov 60år

Vår granne Erik-Olov fyllde 60 år i veckan så i Lördags var det öppet hus med mat i massor

Far och son



Alva och Linnea



Erik-olovs mamma , min tunnbröd lärare Marine



Lilly sjunger " marcus och sun är kära i varann" Inne kompade hon sig själv med piano. Det var ingen som riktigt ville vara kvar på hennes konsert.



Marcus verkar inte riktigt uppskatta sin mormors kramar



Han slingrade sig på alla sätt och vis



Men tillslut fick han ge sig


Mina cycklister



Lilly har äntligen förstått hur cyckel funkar



Så nu bränner hon däck



Alva kunde cyckla redan förra året så hon har längtat till snön skulle försvinna




Nu är jag arg igen

Jag var till min husläkare i dag för att få ett intyg om att jag behövde rehab för ryggen. Naturligtvis berättade jag att jag fått hjälp och  en diagnos. Jag tänkte att hon skulle tycka att det var bra och bli intresserad

Mycket dumt tänkt av mig.

Hon började att fråga om jag gick och tog prover. Så jag fick börja med att förklara att det borde väl hon om någon veta att mina prover på blod inte visar något. Sen förklarade jag hur jag mådde nu och vilken medicin jag gick på. Till svar fick jag hon aldrig skulle kunna ta ansvar för en sån behandling. Men tyckte jag mår ju bra nu och alla mina symtom håller på att försvinna.

Ja  det var ju bra. Men jag skulle då bara veta att om min läkare inte kunde skriva ut mer levaxin så skulle jag få svårt att få min medicin utskriven. För det hela hade inte gått till enligt läkare praktis. Men tyckte jag om jag mår så bra nu och jag inte fick ut medicinen så skulle det vara bättre om jag var utan och blev sjuk igen? Till svar fick jag att det var ju inte säkert att jag var sjuk egentiligen när proverna inte visade det.

Men va fan jag mår ju bra, är inte det bevis nog för att det funkar? Ja men man vet ju inte hur levaxin påverkar hjärtat om man har för hög dos menade hon. Nä det är väl klart tyckte jag, och det är ju inte tänkt att jag ska gå på nån överdos heller dessutom kontrade jag med att hur bra tror du mitt hjärta mår när det ena gången slår så hårt att det är på väg ur kroppen och andra gånger knappt slår alls. Ja tyckte hon att proverna har ju visat att det inte är något fel på det.

dessa jävla prover hit och dit tänkte jag. OBS jag sa det inte högt.

Sen började hon i fråga sätta vilken sort läkare det var som skrev ut medicin utan blod prover. Ja vad ska man säga.

Nästa sak blev att jag tog upp att jag ifrågasatte det här med min deppresions diagnos. Jag sa att jag blivit stämplad med en sjukdom som jag inte ens med säkerhet har och det har förstört ganska mycket för mig.

Jag har ju bla annat inte kunnat teckna privat sjuk föräkring eftersom jag har fått den där jävla stämpel. Nu kan det ju vara så att jag har en del deppresions symtom. Men eftersom jag redan har kunnat trappa ner på mina anti depresiva medicin så tvivlar jag ganska mycket på det

Svaret jag fick var att du tycker alltså att alla som mår dåligt ska få levaxin i stället. Nä svarade jag naturligvis inte men när man gått med symtom i snart fem år och det inte blivit bättre snarare sämre så måste man väl kanske som läkare fundera på om det inte finns nån annan sak som ligger bakom. Svaret blev än en gång att det inte är allmän läkare praktis och därför kunde hon inte göra så.

Nånstans där insåg vi båda att det inte ledde nånstans utan jag tackade för mig och hon lovade att skriva i min journal att jag åt Levaxin och mådde bättre.

Jag funderar på att gå vidare till patientnämden och se vad som händer. Men jag har väldigt låga förhoppningar om att det skulle bli det så jag tror att jag väljer att stå över den striden och bara försöker att hitta en mindre fyrkantig läkare om det skulle hända min läkare i stockholm något.

Kontentan är i allafall:

att den allmänna läkar praktisen har mig hellre sjuk än provar en omtalad diagnostisering och medicinering för att se om jag kan bli bra.

Så mina sjuka vänner där ute hoppas att ni hittar bättre hjälp än jag hos den allmäna sjukvården




Nu är det vår

Japp och lera. Hittade dessa stövlar, plus Lilly och Smilla som inte lyckats ta sig ur sina stövlar i Geggamojja. Den var så geggig att jag och Märta fick hjälpas åt att dra för att få loss ungarna.

Vem stövlarna tillhörde?

Alva så klart.

Hon kom springande i bara sockorna för att hämta hjälp till de illtjutande 4 åringarna.


Vår flyttnings film

Ni kan kolla in det här klippet från Svt. Det är våra kollegor i Magnus och Johannes Andersson i Ransameby som är på väg upp till fjälls. Vet inte hur länge klippet finns kvar.

VÅRFLYTTNING


Hm kan det bli så??

Satt just och läste på vk om att våra fängelser är överfulla. Och min första tanke blev då den här.

Jag åker dit och blir dömd till en viss tids fängelsevistels.

Här går jag och väntar på att få bli insläpad i fängelset.

Men i stället får jag ett brev på posten där det står :

"Tyvärr har vi lite fullt just nu. Men du står i kö och förväntas få plats om ca 5 år"

Japp det skulle garanterat hända mig.

Jag blir så förbannad.....

varje gång jag får höra hur sjukvården inte klarar av att diagonstisera Hypotyreos. För några dagar sedan ringde en vän till mig och var helt förtvivlad. Hon är gravid och så trött att hon inte ens klarar av att åka och handla. Från sjukvården får hon bara höra att de inte hittar något fel så det kan nog inte vara något fel.

Nä det är ju helt logiskt att vara så trött att man inte klarar av sin vardag. Så slut på att hennes man måste vara hemma för att hon knappt klarar av att äta.

Till saken hör att hon redan fått äta levaxin i flera år. Men som vanligt har läkarna inte nog med kunskap för att veta att binjurarna lägger av och behöver boostas upp med kortison för att restan av kroppen ens ska kunna ta upp Levaxinen.

Att vara gravid innebär dessutom en risk att barnet får brist på de ämnen mamman har. Detta kan leda till olika sjukdomar. Dessutom är det en överhängande risk att få sena missfall vid obehandlad hypotyreos.

Jag gav henne rådet att ta kontakt med Britt-marie Toregard på laser-kirurg centrum. Det är hon som har hjälpt mig. Så nu ska hon få komma dit till veckan.

Jag blir mest ledsen över att man ska måsta lägga ner pengar, tid och energi för att ens få någon som verkligen tar problemet på allvar. Min fundering är hur många går runt fel diagnostiserade i vårt land egentligen.


Nä nu får faktiskt sjukvården ta och fundera på om man inte ska börja behandla bakom liggande sjukdom i stället för symtom. Männsikor lider pågrund av dagens fyrkantiga tänk i sjukvården.


I väntans tider

är vi nu. Vi väntar på att det ska töa så att vi kan börja flytta med renarna västerut.

Jag har gjort bort skolarbetet för flera veckor framåt för att kunna slappna av under flyttningen.

Vilar mycket och gör bara de absoluta måsten just nu. Vill helst bara vara ute med renarna. Så det blir mest så

Siris dag i Studsviken

Först åkte vi till dagis. Då fick hon åka i Lillys knä. Snacka om en stolt tjej.



Siri inspekterade skotern som vi skulle ta en sväng med.



Men när man är liten får man åka inne i jackan. Hon knorrade bara ihop sig och sov så länge vi körde.



ute på mon fanns det mycket att titta och dra i. Vissa tyckte att hon kanske var i minsta laget.





Man blir väldigt trött av ute liv



Då är det skönt att knorra ihop sig i en gosig filt.



På vägen hem fick vi ta en bil i stället. Men siri var mer intreserad av vad som fanns i baksätet.



Hemma var det dags för ännu en ny bekantskap



Liten men väldigt tuff



Sen blev hon trött igen. så nu tar hon igen sig inför mattes återkomst


Siri Carlsson

Är här och hälsar på

Vi ska vara dag matte i veckan åt Siri.

Valla är si så där impad



Stolt matte till Siri är kusin josefin



Visst är hon söt. Siri menade jag förstås :)


Uppdatering om sjukdomsläget

Jag mår bara bättre och bättre för var dag. Nu har jag slutat med kortisonet och börjat öka på levaxinet. Jag fatter inte hur jag orkade allt innan. Visst kan saker och ting vara jobbiga att göra men det är inte alls på sammavis.

Det tar inte en hel dag att fixa hemma längre utan nu bara göra jag det och vips är jag färdig. Förr tog det två dagar att städa eftersom jag dels hela tiden glömde bort vad jag höll på med och att jag blev dålig och var tvungen att vila med jämna mellanrum hela tiden.

Mitt minne är faktiskt redan bättre och det har gjort mig lugnare eftersom jag slipper gå och oroa mig för vad jag skulle göra egentligen och vad det kan vara jag glömt.

Krampen i musklerna är som bort blåst. Det närmast kramp jag har är träningsverk.

Myxödemen håller på att försvinna från armar och ben.

Jag har inte ändrat kosten alls och ändå gått ner i vikt.

Mitt sötsug är helt borta, nu blir jag illamående om jag äter för mycket söt saker.

Min rygg blir bättre och bättre eftersom krampen släpper kan det som är snett komma på rätt plats. jag säga att det knakat och smällt en hel del i ryggen, ja hela kroppen. Det känns att den inte alls är som förut så nu hoppas jag på rehab och få chansen att träna upp den igen.

Som Daniel säger - jag började tro att jag hade en lat käring tidigare men nu inser jag verkligen hur sjuk du varit

Och jag kan bara hålla med. När man är mitt i allt anpassar man sig och saker och ting funkar ändå. Nu inser man hur mycket som legat på sparlåga. Herregud nu orkar jag till och med brottas med en skoter utan att vara knäckt i flera dagar.



Jag vaknar upp varje morgon och är livrädd att det bara är en placebo effekt och allt kommit tillbaka igen. Jag kan liksom inte tro att det är sant. Men jag vaknar och tar min medicin och dagen kan börja.

Gudars vad livet är skönt att leva just nu

Världens goaste häst

Go hästen. idag var jag ute med Ville. Det är helt otroligt med ridning när polleten ramlar ner. I dag var en sån dag för mig och Ville. Jag mixtrade med sitsen när jag red och helt plötsligt fick jag världens mjukaste trav till och med samlad vissa gånger. Vi bara flöt fram.



På vägen hem när vi än en gång lyckats med traven smackade jag till  och fick årtidernas mjukaste och samlade galopp. jag blev så chockad att jag min dummer bara släppte allt. men han bara rullade på i allafall. Helt magiskt.



När vi kom på asfaltsvägen provade jag att göra skänkelvikningar över vägen. Och Ville bara frustande ångade sidvärtes han verkligen jobbade åt båda hållen. Gudars vilken häst han är. Vi har verkligen kommit oss en bit på vägen om man jämför med förra sommaren. Nu vill jag bara fortsätta.

Schabraket Ville har är helt nytt. Viktoria kunde inte låta bli att köpa det när hon såg färgen. På bilden är det inte riktigt rätt färg det är liksom mer knallrosa. Precis som jag vill ha det


Isak 1 år


Renskogen med barn och hund

Åh vad jag har längtat att ta mig ut. Jag är verkligen beroende av att få vara ute med renarna. Allt blir så mycket enklare bara man tagit sig ut en sväng. I eftermiddag tog vi hundar och ungar med oss och skulle flytta en liten bit resultatet blev väl inte så bra men jag fick ju komma ut i allafall.



Man måste vara tyst när man väntar på renarna





Barnen gjorde ett eget fort att gömma sig i när renarna skulle komma




Det var premiär för Valla i renskogen i dag





Jag gillar inte hundpussar





Det blev ganska mörkt innan vi var klar. Tur att Arne kom förbi så att vi kunde skicka ungarna till Studsviken. tur man har grannar som ställer upp när det krisar.



Valla var ganska slut på också.



En av kalvarna tröttnade så den fick jag åka och hämta med bilen sen. Nu vilar den upp sig här hemma med mat, lugn och ro.

Sjuk

Har lyckats dra på mig magsjuk. Jag och Lilly börjar kvickna till men nu ligger Alva. Magsjuka är nog faktiskt bland det värsta i sjukväg jag vet( man får bara räkna vanliga sjukdommar inte dödliga)

Här kommer en liten lista över hur sjukdommar rankas av mig. Nummer ett är värst

1 MAGSJUKA onskans egen sjukdom. Värsta tänkbara när det kommer två vägar och med lite frossa

2 URINVÄGSINFEKTION man kan inte funka normalt när man ska springa på toa hela tiden och det bara gör ont

3 HALSFLUSS när halsen känns som ett öppet sår blir man inte så kärvänlig som man skulle tro

4 BIHÅLEINFLAMATION hallå hela skallen full med snor, det känns som att ögonen ska ploppa ut närsomhelst

5 BRÄNSKADOR här gäller större än en femkrona. Fan det svider så att man inte kan tänka på något annat.

6 TANDVÄRK man kan ju bli grinig för mindre saker än tanken på att man ska betala för att bli av med smärtan

7 PMS inte roligt för den som har det eller för den som lever med den utvalda.

8 FEBER inte så farligt egentligen om man slipper frossa och yrningar. Man är liksom ganska härligt borta


Gorpi



En del av mina göromål under våren är att ta rätt på kött som ska saltas och rökas. Jag gör även en slags korv som på nordsamiska heter Gorpi


Hemma kallade vi den trollkorv men jag har tagit till mig det nordsamiska ordet gorpi istället.



Jag ringde till min ahkka för att ta reda på den sydsamiska namnet och då berättade hon att det inte fanns något namn som hon visste av utan hon hade använt trollkorv som benämning. Så jag ringde till en annan äldre farbror och han berättade att den här korven kom med dom nedflyttande nordsamerna. Det enda han hade hört var gåestie. Det betyder härsken. Förr när man inte hade någon frys så blev den gärna härsken. Mycket intressant



Korven gör jag av köttfärs som jag kryddar med salt och peppar. Min personliga favorit är med vitlök och chili. Sen rullar jag in korven i nätfettet som ligger runt renens tarmar. Det är det som bilden visar.



Sen röker jag korven tillsammans med köttet ute i tältkåtan.




Jag och Kitty



Jag har börjat att sätta igång Kitty. Vi tar det sakta men säkert....

Men usch vad jobbigt det är tycker Kitty



Men det är nog ganska roligt ändå

Tack syrran för fotograferingen


Glad påsk

 

 


RSS 2.0