Ibland.....

dyker den där skrivlusten upp. Man känner liksom att det kliar i fingrarna men vet inte alls vad man ska skriva.

Jag saknar det där med bloggandet ibland, andra gånger inte.

Mest saknar jag nog den där öppenheten som jag hade från början av bloggandet. Jag var liksom inte rädd eller bekymmrad över vad andra skulle tycka.

Jag undrar när jag blev rädd för att skriva..

Eller det kanske inte alls handlade om att jag blivit rädd utan helt enkelt less på att skriva och vända ut och in på mina funderinga.

Kanske är det helt enkelt livetsgång som gjort att jag inte alls känt att jag har ett behov av att blogga längre.

Men nu när jag väl tar mig tid att skriva så känns det skönt. Kanske jag fortsätter kanske inte. Den som lever får se :)


Länge sen vi sågs.....

Och det kan jag hålla med om. Men det blir ibland bara så att man inte orkar skriva. Det tar liksom stopp. Orden vill inte fram utan det känns mest som ett krav och måste och då ger jag upp en stund. Hur länge den stunden blir vet man aldrig.

Jag har en massa små roliga saker som jag skulle vilja skriva om men just nu räcker inte tiden till, att jag dessutom är utan kamera gör ju inte saken lättare.

Så vi får väl se om jag lyckas skriva eller lägga upp bilder här i stället för denna nonsens text :)

Mera film

Här är en film jag klippt ihop från våren 09 till 11

En liten film

kolla in min fina häst

Blandade Bilder från vårflytten


















Få se nu....

Var var jag på väg och vad skulle jag göra nu?????

Så har det varit i princip hela vintern eftersom jag var tvungen att dra ner på Levaxinet.

Men nu börjar det rotera till sig, faktiskt så kan jag verkar ganska skärpt ibland. Fast det är ju helt klart beroende på vem jag umgås med. Jag nämner inga namn, men i går och i morse kände jag mig sjukt skärpt..

Tänk vad en liten vit tablett kan göra.....

Så mitt tips till er alla förvirrade människor där ute. Leta reda på någon som är mer förvirrad så känner ni att det kanske inte är så farligt i allafall med er hjärndimma :)

Jag vet att det inte är något att skämta om att man är förvirrad och glömsk men det känns som att man mitt i eländet ändå måste se det ljusa i tillvaron. Jag menar när man fått vända en tredje gång med bilen för att man lyckats glömma just de där prylarna som man skulle i väg för eller då man direkt efter ha lagt på telefonen måste ringa upp tandläkaren för att kolla vilken dag det egentligen var man skulle till dit och framför allt vilken tid ja då behöver man de där små ljusglimtarna

Så ut och leta reda på nån mer förvirrad människa och njut av känslan av att vara den med super minnet ett tag.

Ni är hjärtligt välkomna hit :)





Nordmalingsmålet

Jag har gått och grubblat på detta sen domen kom. Det har liksom inte alls känts särskilt verkligt. Processen har ju pågått så många år så man har liksom vant sig vid att den är pågående och fortfarande ett stort frågetecken.

Men nu är det liksom över.

Renskötsel vann

Fatta det blev vinst i alla instanser.

Det känns för mig som ett bevis på att vi finns och vi är viktiga. Det vi sliter och njuter av är viktigt för resten av världen också. Vår exitstens är bevisad och man har i det svenska systemet förstått hur viktig tillgången till marken är för oss.

Jag hoppas och tror att detta är en börja på ett erkännande av staten att renskötsel faktiskt är en viktig angelägenhet som även de måsta ta ansvar över och skydda.

Jag har faktiskt fått en lite större framtids tro i och med denna dom. Jag känner att jag faktiskt vågar hoppas på mina barns framtid inom renskötseln.

Jag vet att det finns många andra faktorer som gör att renskötsel hotas men just nu vill jag bara vara i nuet och se allt ljust

Den fantastiska kroppen

Jag var i dag och tittade på en kranskärls operation med by pass på sjukhuset i Umeå.

Det är så otroligt fantastiskt vad kroppen klarar av. Tänk att man kan stänga av hjärta och lungor, sy lite , sätta dit bitar från benet och sen sätta igång allt och det fungerar.

 Ja menar det vet ju vem som helst att en slang kan man omöjligt få hel med hjälp av tråd, det skulle läcka åt alla håll och kanter. Men det kan man göra i kroppen. Nu krävs det ju ganska avancerade kunskaper och många års träning för att det ens ska bli rätt. Men ändå

Det vet ju alla att om hjärtat står stilla är man död. Men det är ju inte sant alls.

Man kanske bara vilar sig lite och byter ut några reservdelar men död är man inte bara för att hjärtat inte slår.

En tankt som slog mig var hur hjärnan egentligen funderar när hjärtat inte längre slår utan att all cirkulation går genom en maskin. Blir den förvirrad och försöker att få kroppen att fatta att den är död eller är den så korkad att den är nöjd så länge allt verka fungera oavsett vilka organ som används

hm

tåls att fundera på.




Men snälla snälla skogsbolag.....

Varför kan ni inte hugga stubbarna lägre, man kör ju fan halvt i hjäl sig. Funderar på att anmäla er för arbetsplatsverket eller vad det nu heter.

Varför?

Jo för att ni gör renskötarnas arbetsplats helt jävla livsfarlig. Stubbar ska huggas nere vid marken och det gäller även klipparen efter vägen. För han gör det då riktigt livsfarligt med massor av halvlånga stubbar precis vid dikeskanten.
Fatta där kommer en stressad renskötare körande och ska dyka upp på vägen och vad händer.
Pall stopp och över styret med lite otur en oönskad flygvärd. Sen kan ni ju försöka få lös skoter eländet som kilat fast i högstubben. Inte nog med det så måste renskötaren sen ägna kvällen åt att laga skotern. Ni tjänar mycket pengar för oss kostar era inkomster en massa pengar.

Så snälla inga högstubbar

När jag liks är igång så bränn ner contortan.

Om ni funderar varför, är jag den första att erbjuda en liten guidad tur igenom er helvetes skog.

Om man ens kommer in så är det fan inte säkert att man kommer ut. Och kommer man ut så är allt som inte är fastsytt på kroppen kvar där inne, jag kan säga att man vänder inte om och hämtar det igen.


Få se nu...

Jag tror faktiskt att jag har läget under kontroll

- köttet rökt, ganska osalt men det är ju rökt i varje fall
- Skolarbetet inlämnat, kanske inte mvg nivå men inne i varje fall
- Huset i någolunda skick, lite dammtussar är bevis på att någon haft något roligare att göra
- Tvättkorgen under kontroll, det vill säga att man tar sig in i badrummet utan att behöva kliva över tvättberget
- Hästarna har hö, antagligen för mycket för så tjocka hästar men de rymmer ju inte pga för lite mat
- Alla jobbtider under kontroll, almanackan borta men tiderna är i varje fall inskrivna
- Ungarna har rätt sorts kläder för rätt årstid, inte helt rätt storlekar men ändå för rätt årstid
- Massor av mat lagad, och ganska uppäten
- Alla hundar hemma, ja i varje fall inom bya gränsen
- mannen visseligen trött men mätt och någolunda ren
- bilen tankad, fortfarande med vinterdäck men det vet väl alla att vinterdäck slits mindre på våren
- Bröd och bullar bakat, av Anna-sara men jag vet ju var nyckeln är när jag passerar förbi där

Men hallå vad kan nu gå fel. Jag är redo för vårflyttning. Så snälla nu börjar vi medans det är någolunda ordnat kaos hos familjen Wiklund/fjellström


Äntligen

Äntligen äntligen.

Efter 5år har jag äntligen fått ett svar från sjukvården.

Något som jag själv har känt på mig på och tagit reda på genom privatsjukvård

Jag har äntligen fått hjälp från den allmäna sjukvården med min Hypotyreos.

Idag ringde läkaren och talade om att han inte alls kunde förstå varför de inte gett mig Levaxin tidigare och varför när jag fått levaxin de sänkt dosen.

Så nu behöver jag inte längre bråka, kämpa och betala dyr privatvård. Nu får jag all hjälp genom Landstinget.

Det är så många känslor som bubblar i mig. Jag är självklart jätte glad. Men samtidigt förbannad och ledsen för att jag gått så länge utan att blivid trodd och fått hjälp. Jag har tappat så mycket tid på grund av detta.

Jag har slitit med mig själv, tvivlat på mitt eget förstånd. Varit rädd när jag varit som sjukast. Jag har varit ledsen över läkares och andra människors misstroende mot mig och min sjukdom. Jag har fått höra att jag varit lat och slö som sover mycket, som gått upp mycket i vikt, varit deprimerad. Jag har haft sämre minne och varit ledsen över att glömma minsta små sak 

Sen min dos drogs ner i december har jag allt mer dalat ner i en depression. Jag har mått fruktansvärt dåligt med ångest som jagat mig, slitit i mig. Jag har känt en tröstlöshet inför framtiden över att behöva må så här. Jag har inte orkat umgås med människor eftersom det tagit alltför mycket energi.

Men NU

Känns allt mycket ljusare, jag vet varför jag mår som jag mår. Jag har det inskrivet och dokumenterat i min journal och mina mediciner kommer inte att sänkas hur som helst utan jag kommer att få hjälp.

Så här glad som jag blev över samtalet med läkaren är det otroligt länge sedan jag kände mig

Jag förstår ju att allt inte kommer att vända med en klackspark. men det kommer att bli väldigt mycket lättare.





Och nu då......

Vad tusan ska hända nu då när jag gått ur skolan är min största fundering just nu. jag menar det senaste ett och halv året har jag ju varit fullständigt upptagen med att plugga. men nu börjar det närma sig slutet både skrämmande och spännande.

Har skickat iväg en massa arbetsansökningar lite varstans i inlandet och kusten. vill helst jobba natt och absolut mest av allt skulle jag vilja jobba på en mindre sjukstuga där arbetet blir omväxlande.

Den som lever får se vad som händer :)

men lite läskigt känns det allt.


Konsten att överleva ett barnkalas..

För att allt ska gå smidigt bör du kolla av denna check lista innan du sätter i gång..

1 Barn

För att ett barnkalas ska bli riktigt bra bör du för det första ha tillgång till barn. Utan barn inget barnkalas så enkelt är det. Har du inga egna gnottar kan du ju alltid låna några. Jag menar om du nu är lagd åt det självplågande hållet och nu nödvändigtvis vill ha ett barnkalas så bör det ju finnas barn där.

2 lokal

Ett kalas behöver en adress så enkelt är det för vart tusan ska annars de andra lyckliga föräldrarna lämna sina små telingar. De flesta föräldrar väljer av någon outgrundlig anledning sitt eget hem för denna tillställning. Detta kan i de flesta fall vara ett smart val, jag menar om du nu har en kostnadsfri lokal varför inte använda denna. Nackdelarna är tyvärr ganska många med detta val eftersom du tvingas städa två gånger, du riskerar att få dina prylar total förstörda och andra föräldrars nyfikna blickar stryka över dina billiga ikea möbler och orenoverade hem. Välj därför med fördel en hyrd lokal med städning som ingår i priset. Glöm inte att kolla om eventuella trasiga saker måste betals eller om detta ingår i priset.

3 inbjudan 

När du nu har barn att fira och lokal att vara i bör du bjuda in andra barn som kan deltaga i kalaset. För att dessa ens ska dyka upp bör du skicka ut en inbjudan. Om du inte har som plan att bjuda hela dagisgruppen/ klassen bör du inte dela ut detta på skolan då de som inte fått en inbjudan kommer att bli ledsna och ledsna barn ger dåligt samvete. Välj då i stället den gamla hederliga postgången eller ännu bättre mejl om du vill begränsa antalet kalas deltagare. OBS glöm inte att skriva tid och datum, för att undgå övernattande barn så bör du sätta en sluttid på kalaset.
 
4 förtäring

Nu börjar du ha grunderna för kalaset färdigt så nu är det lite små saker kvar att ordna. Det tillhör god sedvänja att bjuda på något på kalas. Vill man göra det enkelt så kan man alltid ringa närliggande bageri och beställa en flashig tårta och därmed bespara dig en massa stress natten innan kalaset. Eftersom det antagligen är då du har tid att baka. Men för den händige finns ju alltid alternativet att baka och fixa. För den som känner att man vill framstå som lite lagom hemmafru aktig finns ju alltid glass med diverse tillbehör. Oftast det mest uppskattade bjudfikat hos ungar konstigt nog.

5 läsk och godis

Detta är ju en av anledningarna till att ungar blir galet stojjiga eftersom sockret förvandlar den mest timida till en väggklättrande vettvilling. Men ett kalas är ett kalas. För att själv slippa det mesta stojjet rekomenderas att godis påsar delas ut vid hemfärd. På detta sätt slipper du även slagsmålen och gråten kring sammanblandade påsar. Läsk eller saft är tyvärr svåra att manövrera sig undan. 

6 lekar och underhållning

Detta är för det mesta helt onödigt arbete eftersom ungarna helst vill leka och stojja runt. Men man kan ju alltid försöka organisera denna skrikande , gastande massa av barn och låta dem leta reda på sitt godis med hjälp av ledtrådar. Tävlingra bör undvikas eftersom de flesta småglin har en tendens till att vara otroligt dåliga förlorare vilket ofta leder till gråt och tandagnissel. och som vi redan tagit upp ger gråt dåligt samvete. Tävlingar kan även vara stubinen till gängliknande kravall slagsmål med dig själv i skottlinjen som medlare. Jag menar om man inte lyckats medla fred i Gasa bör man nog inte ens försöka medla fred mellan ett gäng vildsinta 5 åringar.

7 kalasdagen

Så är den nu här dagen D. Kliv upp, stressa runt, försök att hålla alla ungar levande under tiden de bevistar kalaset. Skicka hem rätt ungar med rätt föräldrar. Och börja sen röja upp i förödelsen. KLART
 
Komihåg att som tur är fyller barn bara år en gång per år.




Mina skidtjejer



När Alva och Lilly var och hälsade på hos Annika och karl-Alvin i helgen så fick de åka till backen. Alva började som tvååring att åka och vid tre kunde hon åka lift själv. Det var hennes gudmor som var idog och tränade med henne. Men nu har vi inte åkt på flera år, men tänka sig Alva kunde åka fortfarande. Lilly den stackaren har bara fått åka längdskidor men av ansikts uttrycket att döma så gillade hon slalom hel skarpt.



Stallet i vindeln har den här minihästen som de också hann hälsa på.



Och som en perfeckt avslutning på helgen i Granö fick Lilly prinsess smycken


Avslutnings anförande

Här kommer mitt avslutningsanförande i plenum :


För mig är plenum i Sundsvall lite speciellt.När sametinget var här 2008 var det nämligen  första gången jag gick upp i talarstolen i plenum. Och nu får jag för första gången avsluta ett plenum just här i Sundsvall.

Dessa dagar har varit mycket intressanta till trots av att debatterna ibland genomsyrats av olika viljor och olika framtids visioner. Men trots meningskiljaktigheter så finns det som jag ser det, ändå en liten vilja bland sametingets ledamöter att samarbeta och komma fram till gemensamma lösningar.  Det är politik. Det ska vara högt i taket, det skall vara dynamik i det samepolitiska arbetet, det leder till att vi gemensamt kan flytta fram våra positioner.

Min förhoppning är att sametingsledamöterna efter avslutat plenum i Sundsvall åker hem med den känslan att vårt uppdrag som sametingspolitiker, valda av folket är viktigt och att det arbete vi gör, de beslut vi tar utgör skillnad på både kort och lång sikt för de samiska folkets framtid.

Jag vill tacka kanslipersonalen för ert tålamod med oss politiker och ett stort  tack till tolkarna för väl utfört arbete under dessa dagar. Till sist vill vi från presidiet tacka alla sametingsledamöter för dessa plenumsdagar och önskar er alla en fin hemresa. Ha det gott så ses nästa gång i maj i Vålådalen till nya spännande förhandlingar.

Härmed förklarar jag det 55 plenumet i avslutat



RSS 2.0