Ett gott skratt
Alva prenumenerar på Min häst och där finns min stora favorit serie Mulle. Jag liknar mig med stall kompisen kajsa som finns i serien. Det känns lite som jag och Märta. Hon är duktig på hästar och jag kommer med förslag Som sällan är helt genomtänkta. Det blir sällan bra men jag försöker. Den här serie strippen säger allt tycker jag.
Tänk er att jag är Kajsa den lilla mörka tomten och Märta är den ljusa Molly.
JAG TILLÄGGER ATT JAG SCANNAT DETTA FRÅN MIN HÄST
Ny häst men inga bilder
för att jag blir så exalterad över att gå ut till min varmblodsflock så jag glömmer ta med kameran.
Kitty som den nya stjärnan heter verkar vara en mycket trevlig häst. Inga olater som att sparkas eller bitas märks än. Väldigt lättlastad var hon när jag hämtade henne.
I morgon är det stora hov fixar dagen så förhoppningsvis kan jag rida henne på Torsdag.
Jag lovar att försöka komma ihåg kameran så ni får se några nya bilder
Skiljningsbilder
Det märks att det kommit en hel del snö.
Tur att bovtse har trampat upp så att det blir lite lättare att gå när man har korta ben.
Bovtse på väg in
Barnen i tryggt förvar bakom dörren
Kärleken till detta djur gör att man klarar allt
Blandade bilder med min nya kamera
Idag var det koltvisning på samiska nationaldagen i övik. Så natuligtvis skulle vi vara med. Tjejerna var väldigt uppspelta dagarna före. Dom har tränat och tränat hur dom skulle gå och hur dom skulle svänga. Men vlevlite blyga när det väj gällde så tjitjie skulle följa med dom upp
Lilly brukar inte gilla våra hundar. Hon brukar liksom inte bry sig om dom. Men Valla gillar hon. Hon kramar och klappar och har dressyr. Valla låter sig snällt ledas runt så länge det blir mys sen.
Nya bästa kompisar
Jag har vunnit
Tack snälla för vinsten . Jag brukar smyga runt på olka bloggar och det här är en av dom.
Man blir glad över att gå in och bara njuta
Sockervägens söta
Kyliga funderingar
I måndags var vi på skiljning i Svedjan. tanken var att barnen skulle med. Men när vi klev upp och insåg att det var -32 i Studsviken så fick dom vara hemma. I Svedjan var det -36 när vi kom dit.
Allt går liksom saktare när det är så kallt. Dels för att man är så påbyltad men också för att kroppen tycker att det är jävligt jobbigt att bara andas.
Jag inser att det är väldigt få människor i dag som utsätter sig för arbete i sträng kyla. Men vi hade egentligen inget val. Visst känns det jobbigt men man vet ju att det är lika jobbigt för alla så det är inte lönt att klaga. För mig finns det inte ens en anledning att klaga. Jag är ju där jag är, så det är ju bara att jobba på.
Visst känns det små djävligt när rävmössan fryser fast på kinden, men det är ju bara att tina upp. Att fingrarna fryser fast i strängen är ju inte heller något att klaga över. Var man så dum att man tog av sig vanten så får man väl skylla sig själv. Skinnet växer ju tillbaka.
Herregud vi har ju bilar att hoppa in i en stund när man ska fika.
Jag vill bara tala om att det jag gör är faktiskt ingen större insats. Dom som har rätt att klaga är dom som ger sig ut på skoter och jobbar. Dag efter dag. Kämpar i kyla, ger sig inte utan fortsätter tills alla renar är ringade eller skotern pajat. Kör fast i vatten så att alla kläder är ett ispansar innan domär uppe och på väg igen. När dom kommer hem och är tvungna att spola skorna i varmvatten för att ens få av sig dom. Det är dom, renskötarna som är dom riktiga hjältarna.
Man blir liksom lite mer nära sig själv där i kylan. Det är svårt är svårt att förklara. Men känslan av att klara av att vara ute och jobba i 8 timmar i -36 utan några större förfrysningskador stärker självkänslan.
För er som inte vet det så håller jag på att läsa till undersköterska på distans. Det är så himla jätte roligt. Jag längtar tills morgonen när jag får slå upp böckerna igen och börja traglandet.
Just nu läser vi en kurs som heter människan socialt och kulturellt. Det är en jätte rolig kurs som fått mig att börja tänka efter på hur jag ser på saker och ting. Vilka värderingar jag bär på och vad jag tycker är viktigt. Hur olika vi männsikor är och vad som gjort oss så olika.
Jag är uppfostrad i ett samiskt hem. Detta innebär att vissa saker som är helt självklara för mig kan verka underligt för andra. Bara det när jag berättade för mina klasskamrater att hos oss kan det helt plötsligt stå fyra hungriga renskötare klockan åtta på kvällen och jag tycker inte ens att det är konstigt. Jag kollar på en gång om dom är hungriga. Har jag inget färdig mat, lagar jag till något. Vill dom sova över bäddar jag bara ut lite mer sängplatser. På morgonen när dom ska i väg är jag noga med att kolla att dom har mat i matsäckarna så att dom ska klara sig under dagen.
Mina kompisar frågade då om jag hade en middag med inbjudna gäster skulle samma sak hända om dom kom inklappande då. Självklart svarade jag och tyckte att det var en dum fråga. Svaret är enkelt För att jag är uppfostrad i den andan att gästfrihet är en självklarhet.
Det kanske är lite gammalmodigt men jag är stolt över att kunna säga att i mitt hem ska alla vara varma, mätta och känna sig välkommna. Och jag hoppas att jag kan överföra det till mina barn
Du ljuva lappe liv
På väg till Daniel med en ny skoter. Tundran hade havererat på morgonen och skandicen gav upp nån dag tidigare. Sista skrot högen på väg ut i skogen
Mitt andra hem tror jag ibland
Arbetsplats träff i renskötar kretsar
Två taggade hundar som ville hänga på
Valla var inte helt säker på vad som skulle göras men Tira verkade ju tycka att det skulle bli kul så bäst att hänga på
Arbetsmiljö problem i renskötseln : avgaser plus kyla.
Vallas första skoter sittning betyget blir MVG
Dagen gick väl inte helt bra. Foxen höll inte särskilt länge. Daniel flög över styret och spräckte gpsen. Hans bil vägrade starta.
Du ljuva lappe liv är inte som alla tror.Fråga Daniel efter den här dagen, renarna flyttades typ baklänges i princip, det var - 26, djup snö, allt bara pajar. Hm. Skulle behöva alla dom där bidragen som folk säger att vi får för att försöka rusta upp maskin parken. Nån som vet var man kan söka dom????
Här kommer lite lek bilder Ramona
Genny och hennes valpar
När jag lämnade Ellie passade jag på att hälsa på Genny.
Ett väldigt kärt återseende
Naturligtvis fick jag gosa med hennes valpar
Dom var riktiga tjockisar
Det är inte lätt att fota valpar
och vilddjur
Genny ville helst följa med mig hem
Det var väldigt många söta valpar där
Valparna behöver fodervärdar, så vill ni göra en insats så finns möjligheten
Då fårni ha valpen hos er tills den är ca 15 månader då den ska in på mentaltest. Går den vidare får den vara i Märsta på test i ca 30 dagar. Går den vidare där utbildas den inom försvaret till allt från bevaknings hund till minröjare. Riktigt bra tikar går vidare som avelstikar. Man kan även bli fodervärd till en sån tik.
Klarar den inte testerna finns möjligheten att köpa lös hunden, vill man inte det går den vidare till andra som är intresserade. ca 25% av valparna går vidare
På väg hem var jag förbi ramona och Martin i köpmanholmen. Och fick med mig en ny hund. Hon heter Valla och ska få bo här ett tag och prova på lite renvallning
Valla är en australian shepherd
Hej då Ellie
Idag var det dags att skjutsa tillbaka Ellie till sollefteå.
Det är alltid tråkigt att säga hej då till hundarna. Särskilt till Ellie eftersom hon ska tillbaka till Tyskland så vet jag att jag aldrig får se henne igen
En sista puss. Hoppas att du får det bra där nere i södern
Vår duktiga 6-åring
Alva har tjatat till sig läsläxa av sina lärare, så nu är det läs träning varje kväll.
Hon är så stolt över att snart kunna läsa själv. Det är väldigt viktig för henne med läsningen.
Insnöade
Det kom en hel del snö i natt. Hästarna såg inte överdrivet glada ut när jag släppte ut dom.
Ville lyckades med bedriften att köra fast i en driva på väg till hö balen. han skulle ta ett glädje skutt som vanligt, skillnaden var att där var det nu en jätte driva. Han fick lov att backa lös sig själv. Önskar att jag hade haft kameran då
När vi skulle hämta Smilla fanns det ingen väg upp till deras hus.
Så dom fick ta sig en morgon promenad i djupsnön
Vart tog vägen vägen??
Ny frisyr
Före
Under
Och................
Efter. Tack jätte snälla Lovisa jag är så jätte nöjd
Haiti i Alvas tankar
Hit går många tankar just nu och det samma för min underbara 6 åring Alva.
När vi satt i bilen på väg hem från övik i går kväll så började hon prata om Haiti. Hon har flera gånger nämt Haiti men nu var tankarna mer konkreta. Hon började med:
-Tänk mamma att man kan vara så hungrig att man börjar att slåss över mat. kanske man har barn som är jätte hungriga också. Så måste mamman och pappan slåss för att barnen ska få mat. Det är så hemskt att det finns barn som inte hat något hem eller någon säng att sova. Kanske har dom inte ens en mamma och pappa kvar. Eller så har dom jätte ont nånstans för att huset rasade på dom. Mamma jag tycker att vi ska skicka pengar till haiti. Vi kan stoppa dom i ett kuvert och skriva haiti på det och fara med det till hoppets stjärna. Då kan dom hjälpa barnen där nere. Ni behöver inte köpa så många födelsedags presenter till mig och Lilly utan vi ger pengarna till dom på haiti istället.
Alltså vad ska man säga, vi har fostrat ett barn med ett otroligt stort hjärta och ett världssamvete. Så om ni ska ge alva något så skulle det vara en lapp där det står att ni sänkt en slant till Haiti. Det skulle nog vara en gåva hon uppskattar.
Är med i tävling
"Jag är med och tävlar om en tryckt bräda (Made by seLes)
med en gammal väderbiten nypa på för att fästa ett foto eller liknande
på min ögonsten eller busunge. Tävlingen hittar ni
hos Sockenvägens Söta - och den pågår januari ut."
