En renskötar hustrus vardag

I dag var jag och red igen. Det gick faktisk jätte bra. Jag har tillochmed slutat att titta på hästens öron och mer kunna höja blicken framåt. Kändes som att jag börjar fatta mycket mer vad märta vill att jag ska göra.

Sen är det lite sorgset för dom kanske ska sälja henne. Värst är det för Märta. Jag tycker också att det skulle vara super jobbigt om hon försvann. Hon är ju som mitt lilla andningshål i tillvaron. Men jag förstår helt och fullt deras situation och hoppas verkligen att dom tänker på vad som är bra för dom och hästen i första hand och inte hänger upp sig på mig.

Funderar på att ta med mig henne upp till kittelfjäll om dom bestämmer sig för att behålla henne. Skulle vara skönt att ha henne där och kunna smita i väg till stallet på dagarna när livet blir alltför jobbigt. Jag pratade med lars-åke om att få stalla upp henne där och det gick bara bra för honom. Erika tyckte också att det var en bra idè. Hon lovade att hjälpa mig när jag hade det väldigt fullt upp.

Så den som lever får se