En renskötar hustrus vardag

I dag kom jag och vickan på att vi skulle ut och gå. Så sagt och gjort tog vi varsin barnvagn med lilly och nils-emanuel i, två cycklande 5 åringar, två han hundar och en löp tik. Vi var ett ganska stort ekipage på vägen men vi kom faktiskt fram till bygde gården.

Påväg hem hade jag skickat hem löp tiken och min cycklande 5 åring. Då gick färden betydligt lättare. Men tro inte att det är lätt bara för att vi lättat ekipget. vi möte vickans häst på hem väg.Så hade vi en sak till att manövrera. jag med barnvagn och häst en intjorvad vickan mrd barnvagn och alfred på cyckel. men skam den som ger sig hem kom vi.

Jag var på fest i lördags.Det var jätte kul men som vanligt blev jag lessen och gråtig. Så nu har jag insett att jag och sprit inte går hem alls. i varje fall nu.Min ångest blir inte bättre av alkohol. Jag borde ju själv inse att det blir så här när jag dricker. men tydligen är jag trög. Jag orkar inte så mycket förändringar i sinnesstämningen. Jag håller mig verkligen på en skör lina för att upprätt hålla mitt liv.

Jag hatar verkligen denna ångest som river i mig. Utan medicin skulle jag inte klara mig särskilt länge inser jag. Tur att den finns.

Jag längtar till den värsta smärtan och ångesten lagt sig. Då mitt liv får vara lungt och gärna lite tråkigt.  jag är så himla tacksam att jag har mina barn och än en gång min ovärderlige och underbara man. Tack även mina vänner som läser och förstår utan att jag behöver tala om det. Jag mår så bra av att kunna skriva här

kärrsjön i början av juni

Alva klockan 03.00




Alva har gjort upp eld i väntan på renarna



Nila och lilly



Mamma hittade på roliga lekar med barnen när renarna aldrig verkade komma





Det var inte bara barnen som var överväntade

Första kalvmärkningen i går. Snacka om att man känner sig ringrostig. Hade väl bara ren tur att jag inte skar av hela örat på den stackars kalven att man kan gå på ren rutin.

Var på en behandling hos Maria leek  samma dag som jag åkte upp. Det kändes väldigt skönt jag blev väldigt lugn efter åt. Jag fick några droppar som skulle vara bra och faktiskt känns det redan mycket bättre.

Vi har ju vänt dygnet nu så vi åt middag i kväll klockan 21. Barnen springer då än runt här fast klockan är 23. Men det ordnar nog sig i slutet av sommaren tror jag.
Kom på att jag glömt

Usch att packa och resa med mitt sällskap. Jag är ju inte känd för att vara snabb och jag kan då inte säga att jag blivit snabbare sen jag fick familj. Bara att packa tar ju evigheter. Sen när man tar sig i väg börjar dom små vild djuren att fråga efter typ två km "är vi framme snart" Och det fortsätter typ hela vägen tills man själv frågar sig ja hur långt kan det egentligen vara?

alla ärenden tar typ 4 gånger längre eftersom man får jaga monstren i varje affär och samtidigt försöka rafsa åt sig det man skulle ha. Vilket typ resulterar i bråkiga och frusterade barn en galen mamma och hälften av sakerna på listan ej inhandlade.

När man sen kämpat sig till bilen och det visar sig att hunden bajsat ner hela bagaget med alla saker.

Ja då funderar man verkligen om det inte vore bättre att gå i ide tills nästa år 

Alva stor trivs i det 27 gradiga vattnet





Lilly är uppe så att pappa får vila armarna




Men sen ska hon i igen







Alva gillar att hoppa



Borta

Hade inte tänkt åka till Ankarede men efter på tryckningar från kusin jossan så drog vi i väg ändra.

Var rädd att det skulle bli jobbigt eftersom vi hade varit alla 4  systrar där förra året.

Jag hade riktigt kul men visst var det jobbigt det går ju inte att bort se i från.

När jag inte sover ordentligt blir det mycker jobbigare och särskilt om inte Daniel är i närheten. Han är verkligen min trygga klippa som jag kan luta mig emot. Den kärlek som jag känner för honom är helt obeskrivlig. Han är verkligen min andra hälft som jag inte skulle vilja vara utan och absolut inte under den här jobbiga tiden som varit och som säker kommer att fortsätta.

TACK DANIEL FÖR ATT DU FINNS OCH FÖR ATT DU ÄR DEN DU ÄR.

Ja nu var det ett tag sen jag skrev. Men det är väl så att när jag har roligt och mår bra så skriver jag lite. så nu får ni lite sammandrag.

Söndag var det årsmöte det gick bra där men jag blir ju som vanligt väldigt trött av att måsta koncentrera mig så på måndag var jag helt slut. Så pass ding att jag glömt bort att barnen inte alls skulle vara på dagis. Men som världens virrigaste mamma skjutasde jag dit dom i allafall. Tur att vi har så gulliga fröknar som insåg att den här mamman ska nog bara gå i säng. Så dom fick vara kvar.

Men sen på eftermidaggen när jag sovit ut och hämtat posten blev mitt liv väldigt mycket bättre. jag hade fått startstödet till företaget . Jag hade ju bara kämpat i 2 år så det var verkligen på tiden. Så sen på kvällen blev det fest med bubbel och bira.

Tisdag ville jag helst dö. Men det gick  ganska bra ändå. Tur att jag somnade vid typ 2.

Idag har jag slavat runt på stan och gjort en massa måste inköp. Inte roligt

Förresten är lammen tillbaks. Men som vanligt är ju inget helt solklart nu är ett av lammen helt plötsligt halt.

Jag mitt smart huvud tänkte ju inte riktigt klar dagen då lammet dog. jag ringde inte direkt till länstyrelsen för att få en besiktning av det. Med min erfarenhet av rovdjur dödad renar borde jag ju ha full koll men icke det nej. Dagen efter fick min svärfar påminna mig om detta. Så i går kväll kom besikningsmannen från länsstyrelsen och tittade. En väldigt trevlig människa. Även han funderade hur jag tänkt när jag inte ringde på en gång. Jag skyllde på "post lost sister depression". Nå väl han tog dna test och flådde lammet. Det verkar inte vara en lo men vad det skulle kunna vara har vi ingen aning om. Hoppas att dna kan säga det.


I dag tog jag mig efter många om och men i väg till åsele och min bästis lovisa som nu även har utvecklats till en otroligt duktig tårtkonstnär. Hennes tårtor är helt fantastiska skapelser. Ni kan gå in på hennes blogg och titta på kort så förstår ni vad jag menar.( jag har den länkad) Vi var hela dagen på folkan. vi låg på bio scenen på en madrass när hon fick för ont i ryggen och bara snackade och njöt av varandras sällskap. Jag hjälpte till lite i disken när det var full fart annars njöt jag mest av att vara goa människor. Jag var verkligen glad och lycklig att fått vara där när jag körde hem. TACK ALLA PÅ EMMAS KÖK FÖR EN SKÖN DAG.

Men som vanligt i mitt liv får ju inget vara enkelt och bara flyta fram. Fåra tyska fårägare kom senare på eftermiddagen. Dom hade kommit på den briljanta iden att dom skulle ta med sig lammen tillbaka till Hemling. För dom var så rädda att något skulle äta upp dom med. Alltså dom tog bara med sig lammen. Så nu står dom mjölkstinna och olyckliga tackorna ute i hagen och skriker efter sina lamm. Jag blir galen när människor inte tänker längre än på sin egna rädsla för att djuren ska försvinna och inte på att dom åsamkar djuren skada och sorg. Så för mig är det väl bara att ta på mig får bonde rollen och gå ut och mjölka får i kväll och i morgon ja hur länge jag nu måste hålla på så tills dom sinar.
alla som känner lovisa kan ju fråga henne hur djävla dålig jag var på att mjölk getter. Det lär nog bli en hel del liv i får huset i kväll. Jag är verkligen ingen bra bonde för då skulle jag ha satsat på det i stället för renar. Nu råkar jag gilla renar mest för att dom är behagliga och fina djur men också för att jag aldrig behöver mjölka dom.

Varför kan mitt liv inte bara vara lite mer enkelt och mycket mindre krångligt och instabilt.
Enkelt svar jag är född 1980. Vi verkar vara en årsgång då det mesta ska krångla.

Nä det är väl bara att ge sig ut på nätet och hitta en snabbkurs i får mjölkning. hmmm

Lyckades backa på en volvo i går i parkeringshuset i övik. jag fattade inte alls vad som hände men det tog i varje fall stop. Tur som attan blev det inget på någon av bilarna.

vissa dafar känns det so att jag bara skulle vilja sälja dom på Tradera. Vart kommer alla dessa påhitt och svordommar ifrån? Var ska man vända sig när man inser att varken hot eller mutor hjälper. HJÄLP jag håller på att fostra små monster som camilla sa om sina ungar. Det stämmer väldigt bra in på min buller ungar.


Kom hem efter dagis i dag då låg ett av lammen på utsidan hagen och var ihjäl bitet av mest troligt en lo. Ska jag nu inte få ha dom här djuren i fred heller från ohyra. Renarna blir uppätna i skogen det kan jag ju inte göra så himla mycket åt. Men när dom blir uppätna på min gårdsplan känner jag att nån måtta får det fan vara.

Annars har dagarna varit ganska bra

Känner egentligen att jag inte orkar skriva om begravningen så mycket annat än att jag tyckte att den var väldigt fin. Är så jätte glad att det kom mycket folk och många hälsningar.

Min funderingar kring begravningen är väl att det är ännu en milstolpe som är passerad en väldigt stor och synlig för alla människor. Jag måste passera så många fler som inte syns men som kommer att göra väldigt mycket ondare.

Försöker just nu att få vardagen att fungera. Känner att jag blir väldigt lätt trött. Men det är som en annan trötthet än en sömnig mer som en helande trötthet. Jag känner mig starkare efter varje sömn paus. Men blir fort trött igen. lite jobbigt när man helst vill sova medans mina underbara barn vill läsa eller göra något annat.

Känns konstigt att livet fortsätter för mig medans karros är kvar på fredagen den 23 och där ifrån kommer det inte att följa mitt liv utan stå stilla där.

Älskade syster jag hoppas att du finns runt oss och ser vad som händer i våra liv.
Älskade syster jag hoppas att du ser mina barns uppväxt från en trygg plats.
Älskade syster jag hoppas att du vet att jag älskar dig
Älskade syster du saknas mig så oerhört
Älskade syster kom till mig i mina drömmar så att jag får krama och hålla din hand.
Älskade syster

Är i gardvik med släkten

I dag var vi på skolavslutning på skolan och dagis i hemling. Sen bar det raka vägen hem och paka och sen försöka få in ungar och hundar.

Varmt som satan tur att jag har ac. Fick typ psyk bryt när jag jag skulle packa. Det är bara att inse bilen är för liten. Jag fick bara med mig två hundar av mina tre.

Barnen var jätte griniga hela vägen upp. Vet inte hur många gånger jag tänkte sätta av dom på nästa parkering.

Jag hade en jätte jobbig resa. Ville helst bara skrika och gråta. Fattar någon att karro aldrig kommer tillbaks. Jag känner mig ömsom ärg och ömsom ledsen. Vet inte varför jag känner mig arg det är inte på något speciellt jag är arg på. Måste börja springa för att få ut all konstig energi i mig. Jag behöver få i gång mer endorfiner så att jag kan kanalisera allt.

Ibland vill jag helst bara sova men det inser även jag att det inte funkar i längden :)

Vi var på bröllop i går. Först hade vi tänkt strunta i det men sen kände vi att vi ville fara. Det som var tråkigt var att jag hade en jätte jobbig dag och ville helst bara ligga ner och sova.

När jag ska ut på fest brukar jag ringa karro medans jag gör mig i ordning. Och som ni förstår så blev det en jätte jobbig grej att inte ha henne att ringa till. Men efter mycket stessande fick vi alla på oss kläder och tog oss i väg. Jag och Daniel var så jätte fina han hade en snygg svart kostym och jag hade min gröna siden bal kläning. Jag kände mig så jätte fin.

Bröllopet var väldigt vackert och bruden var underbart vacker. Festen var väl organiserad med god mat, musik och god dryck. Jag hade jätte roligt festade ända tills jag somnade på köksgolvet vid två då var det dags att åka hem.

I dag har det väl inte heller varit världens roligaste dag men det var ju som tur helt självförvållat. Vi har typ sovit hela dagen tills barnen kom hem.

Känner mig fortfarande helt trög i huvudet.