Funderar

satt och funderade över det här med min blogg. Tänkte på hur den har förändrats under åren. Det betyder ju att jag har förändrats också.

För er som börjat läsa min blogg på senare tid så kanske jag ska berätta varför jag ens började.

Min syster Karolina valde att avsluta sitt liv den 24 maj 2008. 23 år gammal

Det här är början på min blogg jag skrev detta den 27 maj 2008

"Min älskade syster Ida Lilly Karolina Fjellström lämnade mig den 24 Maj 2008.
Jag älskar dig så. Jag miste för alltid en bit av mig själv. Den kommer ingen att kunna ersätta. Du saknas mig och min familj. Jag rivs sönder av sorg, mina tårar försöker lindra min innersta smärta men dom når inte fram. Hur jag ska kunna bli hel förstår jag inte. Mina barn lindrar men får det inte att sluta göra ont."

För mig och min familj var sorgen olidlig under tiden efter. Jag själv hade svårt att tala om hur det kändes utan hittade då ett forum för att kunna få ur mig allt. Det blev början på min blogg.

Jag skrev detta på hennes födelsdeag den 29 maj 2008 samma dag som jag fick se henne för sista gången på bårhuset i Umeå

"det var så himla fint vi var där i kanske en timme, människor grät stilla, gick in och ut .Alva var vid kistan flera gånger strök och pussade på henne. Lilly tyckte att hon var kall och funderade när karro skulle vakna. När jag inte kunde svara tittade hon på mig och sa karro är död. Ja det är hon. Jag tror hon blev mest fundersam över att jag och daniel var lessen och grät. Hon ville bara vara med oss och gosa och stryka på oss.

Det kändes sköt att få se Karro, få se att hon inte var där, få det bekräftat att det verkligen var sant. Det var både tungt och lätt. Efteråt kände jag sånt lugn, hon finns runt oss. det som ligger i kistan är bara ett skal som hon nu lämnat för att få större frihet och mindre smärta.Älskade syster."

Jag inser hur stor betydelse mina barn har haft i mitt sorgearbete. Det var ju trots allt de som fick mig att ens orka kliva upp 

Det här skrev jag den 9 juni 2008

"Försöker just nu att få vardagen att fungera. Känner att jag blir väldigt lätt trött. Men det är som en annan trötthet än en sömnig mer som en helande trötthet. Jag känner mig starkare efter varje sömn paus. Men blir fort trött igen. lite jobbigt när man helst vill sova medans mina underbara barn vill läsa eller göra något annat.

Känns konstigt att livet fortsätter för mig medans karros är kvar på fredagen den 23 och där ifrån kommer det inte att följa mitt liv utan stå stilla där."

Att kunna gå tillbaka och läsa om hur jag kände och hur livet var under den tiden får mig att inse att man faktiskt kommer ut på andra sidan inte hel men man kommer ut. All sorg och ilska har sakta fått ge vika och bytas ut mot andra känslor.

Jag har förändrats under tiden det vet jag. jag kan inte svara på om det har blivit till det bättre eller sämre. Men det viktiga är ändå att jag lever och försöker att se på livet med en ljusare blick. Det lyckas inte alltid. jag är så oerhört tacksam för alla vänner och människor som jag hade runt mig. Alla ni gjorde att det i varje fall gick att andas och bara vara.

Jag själv vet vad min syster hade att kämpa med eftersom jag själv bär på samma osynliga sjukdom. Att den inte syns gör oftast att den inte verkar finnas hos mig. jag har ju inga synliga tecken och äter jag medicin mår jag bra.
Jag skäms inte för den jag är eller det jag har. För mig är det ju något som jag får leva med och lära mig hantera. Jag är öppen mot människor med detta för jag hoppas att andra då vågar tala om hur de mår och kan få hjälp innan man tagit klivet över till andra sidan. Men mina närmsta vänner och familj vet hur jag får kämpa med detta och hur lätt sjukdomen kan ta över när jobbiga saker händer.

Nu undrar ni säker över hur jag kommit att tänka på allt detta. men det är faktiskt så att detta hela tiden är en del av mig. Smärta över att förlorat min syster har mattas och är numera bara ett svidande sår som jag nog alltid får bära med mig. Den gör att jag måste leva här och nu. Jag väljer att ha ett liv som jag mår bra av med familj och vänner runt mig som jag är trygga med.

Sen vill jag tillägna detta inlägg till alla er där ute som mist någon nära. Det finns ett liv där bortom all sorg och smärta.

Och till er som mår dåligt tala om det för nån och få hjälp. Livet är jobbigt, ja ibland ett rent helvete men det är i slutändan ändå värt att leva

Till min älskade ängla syster karro och till mina levande systrar Anna-Maria och Kajsa jag är så glad att få vara er syster


Karro

               

Återblick av ett år som var tänkt att bli något annat

Har på den senast tiden funderat och begrunnat livet under det år som varit.

Jag har kommit fram till några saker:

Jag är väldigt glad att jag har en stor familj runt mig. Den ger mig en grundtrygghet som gör att jag har haft möjligheten att få sörja,utvecklas,stötta och bli stöttad.

Att leva med en man som verkligen ha kunnat kliva undan själv i sin sorg och se min, att kunnat ge mig det stöd jag behövt. det har stärkt oss båda och vår relation.

Att jag verkligen tagit det här året och hela mig själv och låtit det ta den tid jag behövt.

Att Märta och Ulrik öppnat sitt hem och sitt stall för mig har varit så otroligt värdefullt för mig. Ni har hjälpt mig framåt och gett mig möjligheten att odla ett intresse som jag haft länge men inte haft möjlighet att kunna utöva. Tack för att ni finns

Jag har lärt känna mig själv och mina vänner på ett helt nytt sätt. Inte alltid har det varit som man själv trott. Man prövas själv och ens vänner prövas när ens liv ställs upp och ner. Dom som man trodde fanns och förstod kanske inte alls finns kvar medans nya kommit till.

Kunde aldrig tro innan det här hände att sorg kan gå så djupt och ta sån lång tid att läka. Att man kan förändras så mycket men ändå vara samma människa.

Nu får jag ta mina nya erfarenheter och bygga vidare på det liv som är mitt


Livet förändras men går vidare

Satt och läste min blogg i kväll. Läste hur livet var totalt kaos just när Karro dog. Hur totalt förvirrad jag kände mig,hur jag kämpade för att på något vis gå vidare. Hur jag inte alls egentligen förstod vad som hände runt mig.

Jag blir stolt över mig själv. Jag står ju faktiskt här i framtiden och lever. Sorgen finns kvar men inte lika brinnande som då. Känslorna kommer och går, men jag kommer faktiskt framåt.

Att få läsa om hur man själv upplevde nuet just då är att få upp ögonen och se sig själv i ett annat ljus. Att se att allt trots allt ordnar sig. Önskar bara att jag börjat skriva tidigare så att jag skulle kunna se skillnaden på mig själv nu och då när allt var vanligt. Nu kan jag ju bara anta hur allt ha förändrat mig, jag har inga konkreta bevis på hur eller vad.

Jag hoppas att allt gjort mig mer ödmjuk, mer respekt för livet, att inte anta att allt kommer att vara som det är när man somnar. Men att inte för den delen bli rädd och orolig för vad som väntar en. Att leva i nuet och inte oroa sig för saker som kanske kommer att hända, men som man inte kan göra något åt.

Jag kommer att få leva ett liv utan min syster. Det kommer alltid att finnas en saknad som ingen kan fylla ut. Det kommer att finnas dagar och nätter med sorg, tårar och ilska. Men jag vet ju att det är och kommer alltid att vara en del av livet, och när det drar förbi så finns ju nuet med allt det andra.

Tack aehtjie och tjidtjie för livet ni gett mig.

Livet börjar att återvända

Äntligen börjar det vända. Febern har släppt och snoret också.Hostan är borta. Lilly börjar bli friskare också men nu ligger alva. Daniel är inte jätte pigg men har ingen feber.

Jag har slutat snusa på kuppen så nu får vi bara hoppas att jag har nog med karaktär att klara av det. Men jag sparar 700 kr i månaden så nu får det faktiskt vara slut på den här ungdoms synden.

Nu längtar jag efter att ge mig ut och rida.

jag hoppas att det inte är ett dåligt tecken att börja det nya året med att vara sjuk vi lär ju se.

Skidåkare

Våra duktiga tjejer på skidor som dom fått i julklapp






Lilly var mest arg på skidorna som inte gick framåt utan åt alla andra håll





Smilla ville åka som alva i backen men hon hamnade på rumpan i stället

Nytt år nya förhoppingar

Förra året var ett år som var blandat med glädje men framför allt en stor sorg.

Saknaden efter en förlorad syster kommer aldrig att försvinna bara mildras. Det karro gjorde är väldigt väldigt oförlåtligt men jag har ändå förståelse för att hon inte klarade av att finnas bland oss. Den smärta hon bar på är så obgiriplig för oss andra vi kan kanske förstå till en viss del men aldrig så som hon upplevt den.

Min förhoppning är att min systers död inte bara ska bli en händelse bland alla andra utan faktiskt leda till att vi alla kan vända oss om mot våra medmänniskor och verkligt se dom. En kram eller någon som lyssnar är en liten bit på vägen.

Så nu vänder jag mina blickar mot ett nytt år och med nya förhoppningar.

Det nya året blir vad vi gör det till

Mitt löfte i år blir att ta vara tiden med mina nära och kära. Man vet aldrig vad morgondagen har på lur åt en.

Med det vill jag passa på att önska er alla ett riktigt gott nytt år

Från en febrig och snuvig margret


Mera moa



Man blir väldigt trött av allt besök



Hej jimie margret



Moa fick sin första skoter tröja av jikie daniel



Här satt moa bra hos sin stolta stor kusin

Norge



Lilla kusinen började suga på tummen





Tja kameran



Oj vad trött jag blev



Stora stolta kusinen med lilla söta kusinen



Med pappa





Alva med lill killen



Dom kunde inte sitta still någon av dom



Med mamma



Vi tog en sväng på leksaks butiken så att tjejerna skulle få välja leksaker till hemresan



På julmarknad med sina nya kappor.Jag kunde inte låta bli att köpa likadana till dom

6 Månader

av saknad sorg och längtan. Det gör fortfarande ont men inte lika svidande.

Älskade syster


Voukarn

I dag tog vi en tur till sigvard i voukarn. Sigvard är 84 år och bor helt ensam i voukarn. Det ligger ca 12 km rätt in i fjället i väglöst land.


Daniel, kajsa och andreas


Sigvard




Jag passade på att klippa honom.



Det blev lite hakkigt men han var nöjd




Sigvards stuga








Klemmet

Neila

Kajsa



Det hann bli lite mörkt innan vi var nere i dalen igen

Vårt nya husdjur lilleman

Vi har tagit en renkalv som alva ska tämja i vinter. Vi kallar den än så länge lilleman. Just nu är han med kusin mattias tam ren som vi kallar glufs glufs. Mattias har inte gett honom något namn än. Han är helt galen i mossa. När vi kommer med maten klättrar han nästan på oss.


Hemma i kittelfjäll

Glufs glufs kollar så att alva inte gömt någon mossa i nacken


Lilleman är lite mer avvaktande


Här skulle glufs glufs kolla in kameran så att det inte var gömd någon mat där heller


Lilleman

Liten nykomling

Idag var vi till tärnaby och satte ljus på karros grav. Vi var förbi mormor också. Hon hade inte sin bästa dag utan var mest arg och ville hem. Även fast jag vet att det är den dementa som talar så är det ändå väldigt jobbigt och man blir jätte ledsen.

Det är första gången som jag var till karros grav sen begravningen. Visst blev det jobbigt men inte jobbigare än jag trodde det skulle vara. Jag kände bara att hon inte var där.

Sen fick vi fara på lite roligare saker. Vi åkte till Inger-ann och jon-mikael och tittade på deras lilla dotter som är 11 dagar gammal. En mycket snäll och söt liten tjej som lilly kallade jossan. Lilly var helt galen i henne och ville gosa hela tiden tills vi blev ensam och hon upptäckte att bebisen skulle vara med mamma hela tiden. Det slutade med att jag låg på soffan med bebis på bröstet och lilly gosande på magen. Alva var väldigt duktig på att hålla och sjunga för henne. Men hon ville hellre spela dator.

Här kommer lite bilder på lill tjorven Omma Labba




Bilder från skiljningarna


Kikar spaning efter renarna

kajsa och ruffe

Det var väldigt kallt


kusin mattias


Full fart i skiljnings hagen



Tok trött

Bilder från italien



Min res kamrat Johan skogsfeldt på mötet för alla svenska delegater



Delar av mäss området


 I bakgrunden en av alla os byar som står helt tomma nu.



Två mycket slitna delegater sista dagen

Hotellet jag bodde på

Vyer från byn där vi bodde




Öppnings cermonin

gun, kajsa och gunilla var delegater från natur skyddsföreningen


Den här bron byggdes bara för os


Gunilla , gun och kajsa på svensk mötet

Arlanda

Har tagit mig till arlanda. Ska vänta här i fyra timmar. Så nu har jag parkerat mig vid en hyr dator med en chailatte och tänker fördiva tiden med att bara surfa runt. Har redan hunnit shoppa lite. en ny salming bh som var på rea och några bra böcker.

Jag gillar att vara på flygplatser och titta på alla människor. Brukar fundera på vart dom kommer ifrån och vart dom är på väg.I bland hittar jag på små egna historier om vart dom ska. Men även det blir tråkigt efter ett tag.

Har bestämt mig för att njuta riktigt mycket av den här resan. Inte stressa runt utan bara vara och se det jag verkligen vill se. dricka gott vin och äta goda ostar är också en del av målet. Bara tänka posetivt, läsa mina bra böcker.

Tänkte inte riktigt när jag packade hand bagaget utan la ner stickningen. Tror inte att att jag kommer att få behålla det genom säkerhets kontrollen. hm undrar hur jag ska lösa det.

Önskar bara att Daniel hade kunnat följa med. Men han sa att vi skulle försöka ta oss på en egen semester tripp senare. skulle vara helt underbart att bara få ta in på hotell och mysa en helg tillsammans. det önskar jag mig nog i jul klapp.

Ja julen det är ju en historia för sig. Jag brukar börja oroa mig för den redan i juli. Ungefär nu har jag panik. Vi har kollat resor utomlands med det blev så jäkla dyrt. Men nu känner jag att Spöland är ett skönt alternativ. alva ville dit som förra julen sa hon. så det blir nog så. Tänkte ta och åka upp till mamma i december med tjejerna och vara där en vecka och fira en lite tidig jul med henne. Och framför allt äta mammas lussebullar. mmm Jag säger som alva " jag känner redan smaken och lukten av julen" Hoppas på en mysig advent med barnen. Mycket pyssel och bakning. Har haft väldig ångest över det här med julen utan Karro men känner nu att det kommer att gå bra. kommer att kännas tomt utan henne men vi kommer att klara av det.

Karro

När jag sorgen river mig brukar brukar jag lyssna på musik och då är lars winnerbäck en av dom som kan beskriva hur det känns och kunna lindra sorgen.        


http://www.youtube.com/watch?v=YWkI4zQDzY8  

Här är en av favoriterna som gör att jag kommer ihåg henne både dom glada och jobbiga minnen finns här.

http://www.youtube.com/watch?v=_Ns59Bmqpms

Den här låten har varit min favorit sen många år men den har fått en helt annan innebörd nu. Den tröstar och skänker mig lugn.

http://www.youtube.com/watch?v=VRsJlAJvOSM

Och den här säger väl allt antar jag

Till min älskade syster

Du kommer alltid att finnas hos mig. Men jag önskade att du i stället fanns vid min sida.
Jag kommer aldrig att få uppleva när du får barn eller gifter dig.
Vi kommer aldrig att få åldras och dela livet tillsammans
Jag är så ledsen över att jag inte kommer att få uppleva allt livet har kvar att erbjuda tillsammans med dig.
Ibland är jag arg, ibland ledsen men mest saknar jag dig.


Min nya favorit

http://www.youtube.com/watch?v=9pk3J9-1-UA

första pris i förvirring igen

Stressad som tusan i dag över resan till italien som jag var helt säker på skulle ske i morgon. Hann jaga lite älg på förmiddagen sen i väg hem för att vara med på radion. Sedan stressa vidare och hämta barn och vidare till Gardvik. Hem igen fort som tusan stanna till i Dikanäs för att skriva ut biljetterna då inser jag att det är inte alls i morgon jag ska åka utan på Onsdag. Gah om jag någon gång kunde kolla saker extra då hade jag sluppit en massa stress och kunnat vara kvar hos mamma i gardvik.

Jaja det är vä bara att tacka och ta emot en dag extra hemma.

I dag fick jag väldigt glada nyheter. Inger-ann och jon-mikael fick en flicka på lycksele bb. Stort grattis till er.

Annars rullar livet på. Jag har hunnit bygga lite mer på vårt compakt living. Vi fick en ny garderob allt blev väldigt mycket bättre. mer utrymme för kläder och mycket enklare att hitta saker.

Tyckte att det gick väldigt bra med radio interjuvn. jag var väldigt nervös innan men när det väl började bev jag väld

Jag önskar mig en ny elvisp



min lever om så att jag är tvungen att ah hörselkåpor på för att inte skada min hörsel allvarligt

Tidigare inlägg
RSS 2.0