En renskötar hustrus vardag

försökte trots allt göra en insats mot tvätt korgen. Då pajade torktumlaren. Hm verkar bara vara att ge upp

När vi släppt renarna lägger det sig ett lugn här hemma. Allt blir liksom liggande där det hamnar. Man orkar inte lägga ner mer energi just nu. man måste få  vila och ta igen sig.



Men barnen tar liksom ingen hänsyn till att mamma och pappa är trötta. Som tur är börjar en underbar period med mycket utelek för dom. Dom roar sig själva väldigt bra



Tvätt och disk får bara vara. energin finns liksom inte där. man är inte fysiskt slut på utan mest psykiskt. Att under först flera veckor bevaka renarna så att dom inte drar i väg och sen göra en kraft ansträngning och flytta dom tär på en





Både gubben och hunden får nu sin välförtjänta vila

Efter vi packat ihop i Idvattnett åkt vi till flygplatsen och fikade



Sen blev det krubb tvätt i väntan på att renarna skulle komma fram.



It´s a dirty jobb but some one got to do it





Sen fick jag vara bisittare i helicoptern. Det var en riktig otrolig upplevelse att få se allt från ovan.







man kan inte säga att det är så jätte mycket skoterföre kvar när vi kör.



Här är vi verkligen jätte långt nere på marken och trycker på renarna



sen var vi då på vägen och den sista sträckan innan vi släpper i väg renarna.





Vi brukar alltid avsluta med en gemensam midagg för dom som vill. I år blev det på hotell wilhelmina



Daniel kan inte låta bli små bebisar, Fast här verkar inte lilleman vara särskilt glad över all uppmärksamhet



En mycket stolt far

Våran alva har blivit så stor att hon börjat skolan en dag i veckan. i dag var det första dagen som hon skulleåka buss själv. Det var en mycket stolt och nervös 6åring som vi följde till vägen.





Lilly var ganska irriterad att inte hon fick åka bil. sen när Ahkka sa att skol flickor inte har napp då ville hon inte börja skolan alls.



Så var stora tjejen på väg

inte kul med en pyroman i huset. Tyvärr har vi en i vårt hus. Jag, lilly och Daniel låg uppe och sov. Men Lilly vaknade utan att vi märkte det och smög ner.Tydligen hade hon klättrat upp på spisen, tagit tändstickorna, klättrat ner och satt sig i soffan. Som tur var hade tändstickan som hon fått att brinna ramlat ner på golvet men hon brände sig på fingrarna. så hon kom upp och väckte oss och berättade att "det bjinner neje" Du ska tro att vi var snabba upp. Jäkla unge hon kunde ju fått huset att brinna ner



Hon hittar dagligen på små och stora hyss. Alva har hittils inte förstört så mycket saker som Lilly gjort. hennes spar gris är tom eftersom hon hela tiden får köpa nya saker som hon förstört för Alva.

Jag blir lätt galen på henne, men hon är ju så jäkla charmig. Hon har bestämt att Johanna och Jannes bebis ska heta    "förgrömmade unge"


I dag när vi stod och väntade på att Alva skulle komma med skolbussen körd det förbi två lastbilar som tuttade på henne. Hon var väldigt stor ögd och tyst väldigt länge tills det kom " näj jag blij stor ska jag ha en egen jöd lastbil den ska jag köja till fajfaj och hämta timmej med" Ja vad ska man säga bättre lastbils åkare än pyroman i allafall

När vi far från Tensjön måste vi ner och flytta efter vägen. Vår flyttningsled är så förstörd att vi inte har något annan val. Det brukar bli en hel del bilar efter oss efter som flyttningen tar mellan 45 min och 1 timme



Ungdomarna passar på att springa efter renarna.


Hö spridning. ante jonsson och Erik omma poggatz



Tord, Alfred, Erik och Ante



och Conny tittar på



Marita stinnerbom



Renarna får mat och välförkänt vila efter en långdags vandring



Genny ska helst vara mitt i allt



Från Möcken till Idvattnen var det så dåligt väder så jag hade inte ens en tanke på att ta fram kameran. Jobbade bara på så att man skulle få komma hem och torka. Kan säga att förkylningen inte blev bättre av en ute dag i regn.

Dagen var extra jobbig eftersom förra året var det sista gången jag träffa Karro. På väg med all packning till Idvattnet kom all sorg på en gång jag var bara tvungen att stanna eftersom jag inte såg vägen för alla tårar. Jossan, Marita och Erik fick lov att stanna och ta hand om mig. Snart är året från helvetet över sorgen har mattats men hugger fortfarande lika hårt. Man klarar inte av att värja sig. smärtan blir så olidlig att det känns som att man ska kräkas och svimma samtidigt. Jag vill bara skrika men det kommer inget ljud över mina läppar. Saknaden efter en syster som valde en annan väg än vi tre som blev kvar kommer alltid att finnas. Karro vi saknar dig så

Japp vi är en hel del folk som följer med renarna på Flyttning



Krister och Genny



Lilly, Maja-sofie, Lena-marie och Conny



Kajsa och Jossan



Gerard och Harriet



Sådan far sådan son, Paul-anders och Mattias



Jonas och Cillas lill kille på första turen till renarna

Daniel var ganska övertygad att det skulle gå. Men det kan jag säga att så var inte fallet,jag fick dra loss honom med bilen.

 Tira on the run


 Kämpen Anna- Maria åkte från stockholmsgatorna till Svedjan



Kom på att jag måste sola pannan.


äntligen framme i Svedjan

Krister


Henrik



Aetjie  och tjetiide


Det blir mycket väntan och då får man roa sog bäst man kan. Här leker vi land och rike



Så var vi äntligen på väg. Alva är redo för en tur på fyrhjulingen med aajja



Lilly hann inte åka långt innan hon somnade


Så var helicoptern i luften


Här fick jag ta upp några liftare som sprang efter renarna.





Erik, Alva och Aajja

Olov-daniel och Erik

Morgon mys




Min fodrar kollega

fick dom tag i en som kunde spela dragspel på dans banan i nyliden. problemet var att han kunde bara en sång och det var bara den siste moikanen. det var bara att dansa till det. det är Lasse som berättat det för mig

backyard babies

Genny gjorde sin premiär med renar. Det gick över förväntan.Hon har helt klart ett lite för starkt intresse men hon var inte helt galen och skällde utan satt tyst på kälken och tittade.


Hon var inte ett dugg rädd för att skotern och hoppade glatt upp på kälken och satt där tills jag sa att hon skulle kliva av



06,20 är man inte jätte pigg. men "ack du sköna lappe liv" ger en ingen val möjlighet när renarna behöver mat

Renarna har börjat röra sig allt mer. Så nu har vi börjat fodra dom för att hålla dom samlade tills vi ska i väg upp mot fjälls


Renarna är som galna i fodret.




Dom kommer rusande när vi börjar hälla upp fodret i krubborna



Dom struntar i att vi är för nära. Här är mina kompanjon Gabinus

 Min vackra klövkampens Liva har verkligen utvecklats nu när vi gått kurs. Hon har alltid varit trevlig och relativt lätt lärd.



Eva med Pinkey Pie. Det är den lydigaste jämten jag träffat. Eva har gjort ett väldigt bra jobb med henne




Man blir trött av att vara på kurs


Livas kurskamrater

Jag önskade att det var så hemma hos oss iallafall. Vi har tre vrak som i olika omgångar är trasiga på ett eller annat sätt.
Så här brukar det se ut i vårt garage i princip jämt



Men med ett järnspett får man till det mesta


Annars måste man ta hjälp av frun



Åh hej och hå

Det kan ju vara så att det har lite med hur vi använder våra skotrar



Ja vad ska man säga


Gas hjälp ala daniel



Det kanske inte är så konstigt i allafall att våra skotrar inte funkar

I går var jag och hämtade hem en ny schäfer från sollefteå. Den här gången blev det en avelstik som heter Genny.

Än så länge så går allt bara bra, men det brukar vara några dagars smekmånad när man tar en vuxen hund.

På kvällen var jag på hundkurs med Liva. Hon utvecklas för varje gång vi är där. Träningen hemma märker man faktiskt först på kursen. Bilder kommer senare på mina hundar.

Just nu är det mest jobb och väntan på flyttning som gäller. Man vet ju aldrig hur mycket jobb man ska våga ta. innan flyttningen börjar.Det jag verkligen är glad för är att det har varit en bra vår i år. Förra året var vi tvungna att börja fodra redan den 16 mars medans i år har vi inte ens behövt det än.

Här kommer den första bilden på Markus och Suns lille son. Han är född i Thailand i början av januari och ska komma hem med sun nu i mitten på April. Så nu väntar vi alla på Johan. Grattis till er Markus och Sun

Sen vill jag Passa på att gratulera Jonas och Cilla till en välskapt kille som föddes på Lycksele BB den 9 april.

På väg till Gardvik stannade vi till i vilhelmina och hälsade på Ahkka och Aajja






Ahkka

två tjejer som tycker väldigt mycket som sin Maadter Aajja och Ahkka


Framme i Gardvik bar det av ner till Lillsvart vattet för att testa fiske Lyckan


Alva hade napp men det blev ingen fisk den här gången



Lilly Värmde sig vid elden hos Ahkka och Reino





Stor fiskar Jossan drog upp en fisk och tappade en


Jossans och Andreas fiskar


På skärtorsdagen bar det av till blå kulla


Men kvasten funkade inte riktig så dom fick ta till hjälpmedel


Det blir lite skor när alla har anlänt

Sen började alla förberedelserna

Andreas var tårtmästaren i underställ


Potatis skalning i källaren

Johanna, kajsa och jannes smörgås tårta


Min smörgåstårta


Anna-maria och Nilas tårta under tillverkning. Tyvärr blev det ingen bild på Andeas tårta


I väntan på gästerna

Nille och Johan väntar på gästerna. Vi blev lite oroliga när Nille påstod att han satt in en annons i vk om att all uppvaktning undanbedes. Tur att det var ett skämt

Alva lapar sol


Linslusen Johan skulle vara med på alla kort. Andreas ser lite fundersam ut och Kajsa verkar inte allt för glad

Micke

Vackra mamma och Reino

Inga Baer tittade förbi, Mamma och hon har kämpat genom åren tillsammans


Lillys Favvo Jonas myspyser


Mats, Moa anna-Maria, Kajsa och jossan


Våran Goaste Tord



Stig-Björn och Tord vaktar tårtbordet

Äkta 50 års kort

Vår present till mamma var en tavla som Märta Lindqvist målat.


 På kvällen dök Hemavan kusinerna upp. Brollan fyllde 50 år några dagar tidigare så det blev ett 100 år kalas

Urban och Frank

Alva var nöjd med dagen. Hon ställde sig upp inför alla och höll ett tal till Ahkka på födelsedagen

När alla gästerna åkt varvade vi ner framför brasan ute


Små kusinerna

Bästa polarna Nille och Jonas

Andreas




Två väldigt trötta fest deltagare

På Påskaftons morgon begav sig två stor fiskare ut på Lill svart vattnet och lyckades dra upp två rödingar


Självklart måste man lära sig att rensa fisken



Sen bar det i väg upp till fjälls. Och själv klart som alltid i Gardvik är det mycket mer folk än skotrar


Nille verkar lite fundersam om vi ska ta oss fram


Väl framme i Vasksjön grävde vi fort ner oss, Alla var lite trötta sen kalaset


Blivande föräldrarna




Mamma och reino gjorde ett super jobb och fixade lunch till hela "barnaskaran"


Sen var det dags för hemfärd


Ryfjället i bakgrunden


En av våra tappra tolkare



Genomgång så att ingen blir kvar. Det har ju hänt förr


Alva och Nila hade nog bästa platserna



Kajsa på väg hemåt

Anna-maria


Vissa somnade på vägen hem. Man blir ju väldigt trött av en sån super helg med mycket god mat och trevliga människor

Vi har varit tilsammans i 7 år och jag blir faktiskt bara kärare för varje år. Daniel är min styrka, mitt mod och min bästa kompis. Utan honom skulle livet vara bra nog mcket tråkigare och mer osäkert

Nu sitter jag här mitt inatten och varvar ner med en kall öl och bara njuter. Barnen är och hälsar på hos Aajja och Anna-sara i helgen så jag får sov morgon och två dagar bara för mig själv. det behövs verkligen en paus i bland för att man ska orka med att vara mamma. Få sakna dom är bästa bote medlet för att få ny ork och bli en lugnare mamma.

En rolig sak i går var när jag kom hem efter att ha hämtat daniel i skogen så hade alva städat hela hallen aldeles själv. Markus sa att hon hade helt plötsligt kommit på att hon skulle överaska oss. Hon hade ställt upp alla skor och sorterat i ordning alla lådor med sockar och vantar. sen när vi kom hem gick hon upp och städade sitt rum. Snacka om att vi blev glada och överaskade, Så i morse överaskade Daniel henne med frukost på sängen.



Ja just det ja. sallad är försvunnen. Någon mindre person vi nämner ingen vi namn hade öppnat buren och hamster skrället försvann. Alva var lite lessen ett tag men vi kom överrens om att vänta och se om han hade planer på att komma fram annars skulle vi köpa en ny till hösten.

I dag bar det i väg till bergsåkers travbana med Bodbäckslasse. Det var premiär för i år sånervositeten var på topp.


Påväg från Brånasvedjan



Focuserad


Man blir trött av att åka bil


Äntligen framme


Kusken söderholm tyckte " att för att vara natur travare så hade Lasse väldigt mycket grejer" Vi kan bara hålla med



Värmning

Sen bar det av till hovslagaren för att ta bort bakskorna och brodden


På väg mot selning



Det är mycket saker som ska på rätt plats



Nervösa häst ägare


tyvärr sprang han av sig ena framskon så det blev ingen topp placering utan ett mindre bra tramp sår på hoven. Men han tog sig runt i allafall. Och ett andra tyvärr är att fotografen blev så nervös att hon glömda ta mer bilder.Men det är bara hem och läka ihop och ta nya tag