Men snälla snälla skogsbolag.....
Varför?
Jo för att ni gör renskötarnas arbetsplats helt jävla livsfarlig. Stubbar ska huggas nere vid marken och det gäller även klipparen efter vägen. För han gör det då riktigt livsfarligt med massor av halvlånga stubbar precis vid dikeskanten.
Fatta där kommer en stressad renskötare körande och ska dyka upp på vägen och vad händer.
Pall stopp och över styret med lite otur en oönskad flygvärd. Sen kan ni ju försöka få lös skoter eländet som kilat fast i högstubben. Inte nog med det så måste renskötaren sen ägna kvällen åt att laga skotern. Ni tjänar mycket pengar för oss kostar era inkomster en massa pengar.
Så snälla inga högstubbar
När jag liks är igång så bränn ner contortan.
Om ni funderar varför, är jag den första att erbjuda en liten guidad tur igenom er helvetes skog.
Om man ens kommer in så är det fan inte säkert att man kommer ut. Och kommer man ut så är allt som inte är fastsytt på kroppen kvar där inne, jag kan säga att man vänder inte om och hämtar det igen.
Få se nu...
Jag tror faktiskt att jag har läget under kontroll
- köttet rökt, ganska osalt men det är ju rökt i varje fall
- Skolarbetet inlämnat, kanske inte mvg nivå men inne i varje fall
- Huset i någolunda skick, lite dammtussar är bevis på att någon haft något roligare att göra
- Tvättkorgen under kontroll, det vill säga att man tar sig in i badrummet utan att behöva kliva över tvättberget
- Hästarna har hö, antagligen för mycket för så tjocka hästar men de rymmer ju inte pga för lite mat
- Alla jobbtider under kontroll, almanackan borta men tiderna är i varje fall inskrivna
- Ungarna har rätt sorts kläder för rätt årstid, inte helt rätt storlekar men ändå för rätt årstid
- Massor av mat lagad, och ganska uppäten
- Alla hundar hemma, ja i varje fall inom bya gränsen
- mannen visseligen trött men mätt och någolunda ren
- bilen tankad, fortfarande med vinterdäck men det vet väl alla att vinterdäck slits mindre på våren
- Bröd och bullar bakat, av Anna-sara men jag vet ju var nyckeln är när jag passerar förbi där
Men hallå vad kan nu gå fel. Jag är redo för vårflyttning. Så snälla nu börjar vi medans det är någolunda ordnat kaos hos familjen Wiklund/fjellström
Äntligen
Efter 5år har jag äntligen fått ett svar från sjukvården.
Något som jag själv har känt på mig på och tagit reda på genom privatsjukvård
Jag har äntligen fått hjälp från den allmäna sjukvården med min Hypotyreos.
Idag ringde läkaren och talade om att han inte alls kunde förstå varför de inte gett mig Levaxin tidigare och varför när jag fått levaxin de sänkt dosen.
Så nu behöver jag inte längre bråka, kämpa och betala dyr privatvård. Nu får jag all hjälp genom Landstinget.
Det är så många känslor som bubblar i mig. Jag är självklart jätte glad. Men samtidigt förbannad och ledsen för att jag gått så länge utan att blivid trodd och fått hjälp. Jag har tappat så mycket tid på grund av detta.
Jag har slitit med mig själv, tvivlat på mitt eget förstånd. Varit rädd när jag varit som sjukast. Jag har varit ledsen över läkares och andra människors misstroende mot mig och min sjukdom. Jag har fått höra att jag varit lat och slö som sover mycket, som gått upp mycket i vikt, varit deprimerad. Jag har haft sämre minne och varit ledsen över att glömma minsta små sak
Sen min dos drogs ner i december har jag allt mer dalat ner i en depression. Jag har mått fruktansvärt dåligt med ångest som jagat mig, slitit i mig. Jag har känt en tröstlöshet inför framtiden över att behöva må så här. Jag har inte orkat umgås med människor eftersom det tagit alltför mycket energi.
Men NU
Känns allt mycket ljusare, jag vet varför jag mår som jag mår. Jag har det inskrivet och dokumenterat i min journal och mina mediciner kommer inte att sänkas hur som helst utan jag kommer att få hjälp.
Så här glad som jag blev över samtalet med läkaren är det otroligt länge sedan jag kände mig
Jag förstår ju att allt inte kommer att vända med en klackspark. men det kommer att bli väldigt mycket lättare.
