Detta är vår åsikt
Men här är det i varje fall. läs och kommentera. maila eller ring om ni känner för det.
Pressmeddelande
2010-09-27
Ingrid Inga har inte förankrat sitt agerande i Samelandspartiet
Sametingets styrelse har beslutat att säga nej till nuvarande förslag till renbeteskonvention. Samtliga ledamöter i Sametingets styrelse stöder beslutet förutom Ingrid Inga som har reserverat sig. I sameradion uttalar Ingrid Inga att hennes åsikt är att konventionen ska tillstyrkas och att detta är förankrat i Samelandspartiet.
- Renbeteskonventionen är en fråga som splittrar partiet och vi är många som inte delar partiledarens uppfattning. Vidare anser jag att partiet inte har genomlyst problematiken på ett förtroendeingivande sätt säger Sylvia Simma, ledamot för Samelandspartiet.
Det finns inget formellt beslut i Samelandspartiet för ett ja till konventionen. Det är inte partiets åsikt som Ingrid Inga framhåller i media.
- Vi tar ett starkt avstånd från Ingrid Ingas uttalande om att det enbart är vissa områden som ska höras i frågan, säger Margret Fjellström, ledamot i Samelandspartiet.
Det är många samebyar som drabbas allvarligt om konventionen skulle antas av riksdagen. Betesmarker kommer troligtvis att gå förlorade för all framtid och med det även jakt och fiskerätten på dessa områden. Det här är en mycket större fråga än vad Samelandspartiets ordförande verkar göra det till.
- Det här är en fråga som rör den gränsöverskridande renskötseln men även samernas grundläggande rättigheter, konstaterar Christina Åhrén, vice styrelseordförande i Samelandspartiet.
Renbeteskonventionen är inte enbart en praktisk administrativ fråga rörande omfördelning av landområden mellan samebyar i Sverige och renbetesdistrikt i Norge utan en fråga om landrättigheter för svenska samer, erkända i lappkodicillen som håller på att förhandlas bort utan att samebyarna vare sig kan överklaga beslutet eller har gett sitt mandat till en sådan förhandling.
- Ett ja till den här konventionen ger enorma konsekvenser för enskilda. Det är inte förenligt med Samelandspartiets ideologi och politik att offra enskilda renskötares framtid, fortätter Christina Åhrén.
- Samelandspartiets politik är inte heller att offra hela det samiska folkets grundläggande rättigheter för att någon ska kortsiktigt få det lite bättre. För det är det frågan handlar om – långsiktigt nedmontering av samernas sedvanerätt, konstaterar Sylvia Simma.
Både DO och advokatsamfundet varnar för att renbeteskonventionen inte är rättsäker. Det är tunga instanser som gör mycket kritiska uttalanden. Renbeteskonventionen bryter mot Sveriges grundlag samt mot Europakonventionen.
- Det finns bara ett alternativ och det är att säga nej, avslutar Margret Fjellström.
För kontakt
Christna Åhrén, viceordf i Samelandspartiet, 070- 286 77 77
Sylvia Simma, ledamot i plenum, 070-288 32 24
Margret Fjellström, ledamot i plenum 070-365 00 56
Valla på MH
Valla är ganska cool som inte leker med vem som helst, allra minst konstiga människor som verkligen verkar lek sugna.
Saker som far fram efter marken kan man ju kolla in men ligger dom sen stilla struntar jag fullkomligt dom.
Konstiga overaller i skogen är läskiga så det är bättre att ägna sig åt publiken tills matte verkar ha koll på läget.Men sen kan man ju vandra oberört förbi några gånger om det nu är det dom vill.
Plötsliga ljud bör man hoppa till för en snabbt kolla så att det inte är något ätbart eller något annat intressant.
Mystiska figurer i skogen tacklas bäst genom att gräva en grop och lägga sig i och titta lite förstrött på dessa. Man kan ju inte vara oartig utan hälsar gärna på dessa när man får. hm säger matte. Lite mer intresse eller vakt hade ju varit på sin plats.
Leka med matte när det smäller är kul, visst måste man kolla lite men om det inte verkar braka något genom skogen så kan man fortsätta leka. eller beundra matte om det nu va det man sysslade med.
Ja så kan man sammanfatta dagen
Det här med älgjakt
Blir sällan som man tänkt. Jakten började ju i måndags för er som råkat missa det. Men eftersom jag är så otroligt bra på att planera så insåg jag på söndag kväll när jag börjat gräva fram jakt sakerna att jag inte alls hade tid med jakt utan hade en massa skol jobb att göra.
Inte alls som jag tänkt
Men skam den som ger sig. Nästa dag hade jag jobbat undan allt och hittat alla saker som är mycket viktiga för att ens kunna bege sig ut i älgskogen. Typ bössa, tändstickor, regnkläder och en stor fikasäck. Allt som saknades var bara ett pass.
Framme i Locksta plockade jag upp Håkan och vi begav oss förväntans fulla mot våra pass. Vi skulle köra en bit för att komma runt på andra sidan av vår jakt mark. Allt lungt så långt.
MEN
Ja självklart finns det ett men i den här historien annars hade den ju inte varit värd att berätta, eller hur?
Så då sitter vi där två glada visseligen ganska trötta älgjägare i bilen men trots allt ganska glada.
japp och ca tre kilometer innan vi är framme vid platsen där vi ska börja gå. Har väg eländet SKURIT. Japp helt av. Ett mindre helveteskap. En omöjlig avgrund att passera med bil.
Jaja skam den som ger sig. Efter överläggningar med jaktledare och hundförare börjar vi vår tråkiga ändlösa väg vandring. Som dessutom är på fel jakt mark så det är bara att plundra vapnet och hoppas på att vi inte stöter på någon älg.
åh vi gick och gick. Ja och gick lite till.
När vi nästan är framme vid vår mark ringer vår jaktledare, min svärfar och Håkans far och medelar
" nu har jag skjutit så ni kan ta och komma hit och hjälp mig upp med älgen ur tjärna"
GAH
bara att traska hela långa biten tillbaka.
Så kan det gå
Resten av den förmidaggen ängnade jag och Håkan åt att ro och dra älg över tjärn.
hm
