En renskötar hustrus vardag

Förra året var ett år som var blandat med glädje men framför allt en stor sorg.

Saknaden efter en förlorad syster kommer aldrig att försvinna bara mildras. Det karro gjorde är väldigt väldigt oförlåtligt men jag har ändå förståelse för att hon inte klarade av att finnas bland oss. Den smärta hon bar på är så obgiriplig för oss andra vi kan kanske förstå till en viss del men aldrig så som hon upplevt den.

Min förhoppning är att min systers död inte bara ska bli en händelse bland alla andra utan faktiskt leda till att vi alla kan vända oss om mot våra medmänniskor och verkligt se dom. En kram eller någon som lyssnar är en liten bit på vägen.

Så nu vänder jag mina blickar mot ett nytt år och med nya förhoppningar.

Det nya året blir vad vi gör det till

Mitt löfte i år blir att ta vara tiden med mina nära och kära. Man vet aldrig vad morgondagen har på lur åt en.

Med det vill jag passa på att önska er alla ett riktigt gott nytt år

Från en febrig och snuvig margret