Min vardag inte som alla andras
Min vardag är inte som alla andras även fast man kan tro det. Jag tvingas nästan dagligen höra saker om mina djur eller ta reda på mina döda djur. Som jag har sen jag varit liten älskat högt. Jag har många gånger fått försaka saker som andra kanske tar för givet men som jag så gärna gör eftersom jag mer än allt annat vill leva med renarna. Jag utsätter min familj för ett liv som utsatt i det svenska samhället. Men jag kan inte leva något annat liv.
Den här vajan hittade vi i morse vid vägkanten. antagligen påkörd av en lastbil. Det får vi inte veta eftersom den inte är anmäld som påkörd hos polisen. Jag får väl i allt elände vara glad att den dog ordentlig och slipper springa och vara skadad i skogen utan att vi ens skulle ha en chans att avliva den. Den blev påkörd på en raksträcka med torr asfalt och där det varit renar i flera veckor.
För mig är det käslo mässigt djävligt jobbigt. Vajan hade ca en månad kvar av sin dräktighet, kalven låg utslängd ur magen hel och fin. Vajan var ca 4 år och i sin livs hög punkt. Minst 4 år kvar som friskt djur. Ur ett ekonomiskt perspektiv får jag inte ens ersättning för det jag betalade för henne för 2 år sedan, och kalven som skulle ha vuxit upp och fått min hjord att växa får jag inte något alls för. Till alla er som säger att renarna inte ska vara på vägen. Då skulle man ha byggt vägen på andra ställen än rakt genom vårland och naturliga flyttningsleder. Eftersom renen väljer bästa vägen så var man väl tvungen att följa renens flyttnigsväg
Så min vardag är inte som alla andras fast man kan tro det.
Fy så fruktansvärt tråkigt!! man får hoppas och tro att det är någon ovan stadsbo som kört från fjälls i helgen och inte har "renvarningsflaggen" på i skallen.
Kram vännen!
Hur kan man vara så dj...la dum att bara lämna ett djur på detta vis??? Skulle absolut inte klara av det. Träffar nu renarna mest varje dag och då säger jag högt i bilen ( ja, jag är så dum att jag tror de hör mig) - hej mina vänner!
Ha det gott ändå, kram
Åååh lillkalven...huvva va tråkigt...förstår att det är jobbigt för dig att måsta ta reda på allt efteråt, när du inte ens har en chans att hjälpa dom.. kram på dig!!
Sååå trist!! idiotiskt att inte ringa å meddela när nåt sånt händer.:(
Har du läst på min blogg att Qubus har ställt sin första tjäder =) Det finns ju alltså lite intresse iaf =)
