En renskötar hustrus vardag

Renbeteskonventionsfrågan går att vända och vrida och diskutera ur olika vinklar. Tyvärr har vi inom Samelandspartiet aldrig givits möjligheten att diskutera frågan. Intill idag har inte Samelandspartiets fullständiga styrelse eller alla ledamöter i plenum fått redogöra för sina tankar och åsikter. Folkvalda ledamöter har alltså aldrig tillfrågats innan Samelandspartiets ordförande bensäkert gör uttalanden för hela partiets räkning. Det finns många sätt på vilket man kan bortförklara detta. Men till syvende och sist hamnar man alltid på samma utgångspunkt. Uppenbarligen ges inte allas röst lika värde i denna fråga.

Det är ett beteende som vi aldrig kunde tro var förenligt med Samelandspartiets ideologi.   

Det finns ett framträdande argument för ett tillstyrkande av renbeteskonventionen som alltid lyfts fram. Det är att vi inte kan leva i ett konventionslöst tillstånd och där ställs frågor om vi som förordar ett avslag undersökt vad ett sådant konventionslöst samhälle skulle innebära. Självklart har vi studerat denna fråga ingående. Därför innehåller sametingets styrelses förslag en rad framåtriktade delar. För det är av största vikt att ett arbete med att söka lösningar omedelbart startas.  Det är inte kaos vi vill ha men vi kan inte tillåta att vissa samer skall offras för att andra skall klara sig. Precis detsamma gäller om vi avslår konventionen. Ingen skall hamna i kaos av ett nej och därför måste vi ta ansvar för vad detta nej betyder och hur vi löser situationen omedelbart. Men alla som läst sametingets styrelses förslag vet att det är så politikerna tänkt. Där finns en idé om hur denna fråga skall lösas för allas bästa. 

Under de senaste 120 åren har olika samiska grupper uteslutits från sina rättigheter. Vad vi som samer har tänkt och tyckt i frågan har givits en sekundär betydelse. Men idag kan vi påverka och bör därför agera lojalt mot alla. Handölsdalens samebys framtid hänger på en skör tråd. De har redan förlorat i markrättegångarna i Härjedalen och om konventionen tas i nuvarande form har de dessutom förlorat en stor del av sina åretruntmarker. Det behövs ingen superrenskötare för att räkna ut att om man förlorar mark i båda ändarna så kommer inte renskötseln att överleva i sin nuvarande form, utan tvångsslakt och decimering krävs.

Det här kan vi inte som politiker tillåta. Vi kan inte offra en enda renskötare. Vi kan inte offra en enda samebymedlem. Vi kan inte offra en enda same. Det är dags att ta omtag. Från och med nu skall ingen utomstående tillåtas trampa på oss samer.  Det är dags att vi sätter ett rejält värde på renskötseln och börjar ta seriöst på deras frågor.  Det är dags att vi lyfter vårt eget värde.

För det är nog nu. Det är nog med statens beteende mot samerna. Det nog med att staten tror sig kunna flytta omkring våra civila rättigheter och beskära den samiska befolkningen. Vi måste sätta ner foten och säga stopp. Om vi skall kunna skapa ett samiskt samhälle där alla känner sig välkomna och ha en möjlighet att rätta till de historiska fel som begåtts måste vi börja nu.

Alla samer har rätt att känna sig trygga någonstans. Att kapa våra band till våra marker är något som bara en annan same kan förstå vad det innebär.  Det ska ingen behöva uppleva.  Det är nog nu.  

 Christina Åhren   Sylvia Simma  Margret Fjellström