En renskötar hustrus vardag

Lilly fyllde år i onsdags men vi firade henne nu i dag



Våra brudar



Tänk att hon redan 4år

 

Party förberedelser

Coola killen

Jag och Jossan gav oss på att tillverka Sushi för första gången helt själva. Visseligen hade vi Andreas standby i telefonen om något oväntat skulle dyka upp. (vi behövde faktiskt bara ringa en gång)



En stil studie







Hampus och Lilly. hampus var så gullig när vi precis kommit skulle han ha med sig Lilly ut. Jonny frågade var han skulle och då svarade han
- Jag måste visa farmor min Lilly.
Hampus farmor och farfar bor i huset bredvid så dom fick springa iväg och visa upp sig



Vi hade till och med köpt hem sakè för att prova till sushin. Jag kan bara säga att det smakade ingenting alls. konstigt nog.



Slut resultatet

Jag vet att det var förra helgen men jag är inte snabbare på att uppdatera



Tyvärr fick jag bara till två kort eftersom min kamera påstod att det var för kallt



Jag och Annika fick allt vårt bröd sålt på 3 timmar.



När vi varit ute i kylan nog länge drog jag, vickan , sabina och barnen på knasiga kojan för att få upp värmen och bort lite spring i benen.



Här är barnens paradis i Övik

 

Jag kan lungt säga att jag var djupfrusen efter att stått ute i - 22 och snålblåst. Jag frös mindre när det var  -36 i svedjan och vi skiljde renar.



Sabina kom ner från Dikanäs för att hälsa på oss nere i vinterlandet





Knasiga kojans mascot kom förbi en sväng

Jag har fått lite bilder på Kitty och hennes föl av hennes ägare så jag tänkte att jag skulle visa er dom.

Kitty

Kitty med sitt föl Santino Amber född 2005 06 09



Santino Amber och Kitty



Lady Amber född 2004 06 08



Lady Amber


Det känns jätte roligt med Kitty för hon är så otroligt snäll och har en vilja att jobba och vara tilllags. Vi kommer nog att ha mycket kul tillsammans.

Foto marie enoksson

Alva följde med mig på Plenum i veckan. Hon ser ganska mer vaken ut än jag eller hur??

 

Foto marie enoksson


Blivande politiker ???

Alva talade om för min partigrupp att när hon blev stor skulle hon minsan också bli politiker och hon skulle vara samelandspartist så det så. Åh vad stolt jag blev

Den där jäkla musfamiljen som enligt Lilly bor under hennes golv. Dom ställer till en massa förtret för mig och familjen. Enligt Lilly är det dom som målar på väggarna, tar Alvas saker och bär in dom i Lillys rum där dom sedan förstör dom och en massa annat ofog.
Lilly påstår att hon försökt säga till dom att sluta men dom är så busiga att dom inte lyssnar.

Sen har hon tydligen en tjuv som är jätte lång till hjälp. Den når upp på översta hyllan i skafferiet där sockret står. Tjuven brukat ta sockret och sen gömma sig bakom fotöljen och ropa på Lilly. När Lilly kommer bjuder han på så mycket socker hon vill.

- mamma jag säger att man inte får göra så men då säger han att det gör inget. Och jag tycker ju om socker så jag vill ju smaka.

I går var måttet rågat när hon beskyllde mössen för att ha bajsat i hennes byxor. Jag sa att jag skulle fånga in dom och skicka i väg dom nån annanstans.

LILLY - Men mamma det gör inget för det flyttar bara in nya.
JAG - jaha men då skaffar jag en katt så att den äter upp alla möss som kommer hit.
LILLY - HA dom är så smarta att katten aldrig kan ta dom ha så det så
JAG - Gah

Alltså vad i hela h-vete ska jag göra med den ungen.

Nu är Genny hemma igen. Väldigt mycket magrare men glad. Hon och Valla verkar komma bra överrens inget groll eller morrande så här på en gång. Så det känns väldigt lovande.

Kommer att jobba väldigt mycket med hennes hundilska nu. Jag har inhandlat en munkorg för att kunna ta udden av eventuella sammandrabbningar. Naturligtvis används den inte hella tiden utan endast under kontrollerade former.

Så en liten rapport från häst och hund farmen

Jag fick ett mejl från Ellies första fodervärdar med bilder. Jag fick lova att lägga ut dom här på bloggen och visa er dem.



Ellie och Tobbe



Ellie och Gunilla



Ellie jobbar med spår



Ellies första dopp i havet

Tack för bilderna och Mailet

Moa och Sandra följde med oss när vi for till Daniel med Valla.



När vi stannade fick Moa komma fram för att titta bättre. Hm vad är det där







Titta där är jiekie på skoter



Sen bar det iväg mot ett nytt bete längre österut

Valla var intresserad men ville inte följa med Daniel. Så han får jobba mer på att ta med henne ut i skogen så att hon fattar att han är rolig

Jag och Annika har hållit på att baka till Öviksmarknad. Barnen fick vara med och hjälpa till









Det kan bli ganska geggigt när man glömmer att använda mjöl



Lilly - mamma kakan bara geggar den vill inte bli bröd ju.

 

Här frågade jag om det gick bra. Då fick jag det här till svar



Alva däremot börjar bli proffs





Hon har börjat att kunna vända kakan själv i ugnen



Och sen ta ut den



Borstningen efteråt.



Det är inte lätt att kavla när allt är så stort



Men någon pall skulle hon minsan inte ha



Lite hjälp med "rillningen" behövs

Men sopa av kakan kunde hon



Skjuts in i ugn

Så kom nu till Övik på Lördag och köp vårt goda bröd.

 

Nu kommer det lite bilder på Kitty







Kitty och Margot har bildat damklubb.



Ville är inte riktigt välkommen i deras klubb. Han är väl en pojkspoling i deras ögon.

Nu har jag äntligen fått tillåtelse att lägga in en länk till min Syster Anna-marias Blogg

Så skynda er att gå in på hennes fina blogg och läs om lycka

LYCKLIGA JAG

Välkommen

Alva prenumenerar på Min häst och där finns min stora favorit serie Mulle. Jag liknar mig med stall kompisen kajsa som finns i serien. Det känns lite som jag och Märta. Hon är duktig på hästar och jag kommer med förslag Som sällan är helt genomtänkta. Det blir sällan bra men jag försöker. Den här serie strippen säger allt tycker jag.

Tänk er att jag är Kajsa den lilla mörka tomten och Märta är den ljusa Molly.

JAG TILLÄGGER ATT JAG SCANNAT DETTA FRÅN MIN HÄST

Det märks att det kommit en hel del snö.





Tur att bovtse har trampat upp så att det blir lite lättare att gå när man har korta ben.




Bovtse på väg in



Barnen i tryggt förvar bakom dörren

















Kärleken till detta djur gör att man klarar allt

Jag köpte mig en ny kamerai Umeå i går. Så ni lär få se många suddiga och konstiga bilder tills jag lärt mig hur allt funkar. saken blev ju inte ett dugg bättre av att allt stod på Engelska, franska, tyska eller spanska. Men jag lär mig säkert ska ni se. Den är vatten tät så lite borde den väl tåla hoppas jag. Så här kommer lite bilder



Idag var det koltvisning på samiska nationaldagen i övik. Så natuligtvis skulle vi vara med. Tjejerna var väldigt uppspelta dagarna före. Dom har tränat och tränat hur dom skulle gå och hur dom skulle svänga. Men vlevlite blyga när det väj gällde så tjitjie skulle följa med dom upp



Lilly brukar inte gilla våra hundar. Hon brukar liksom inte bry sig om dom. Men Valla gillar hon. Hon kramar och klappar och har dressyr. Valla låter sig snällt ledas runt så länge det blir mys sen.



Nya bästa kompisar

Tack snälla för vinsten . Jag brukar smyga runt på olka bloggar och det här är en av dom.

Man blir glad över att gå in och bara njuta

Sockervägens söta

Jag börjar med att tala om att det blir lite dåligt med kort ett tag eftersom min kamera råkade ut för en mindre trafik olycka. Den blev helt enkelt överkörd av en bil. Så ni får nöja er med text ett tag tills jag skaffat en ny.

I måndags var vi på skiljning i Svedjan. tanken var att barnen skulle med. Men när vi klev upp och insåg att det var -32 i Studsviken så fick dom vara hemma. I Svedjan var det -36 när vi kom dit.

Allt går liksom saktare när det är så kallt. Dels för att man är så påbyltad men också för att kroppen tycker att det är jävligt jobbigt att bara andas.

Jag inser att det är väldigt få människor i dag som utsätter sig för arbete i sträng kyla. Men vi hade egentligen inget val. Visst känns det jobbigt men man vet ju att det är lika jobbigt för alla så det är inte lönt att klaga. För mig finns det inte ens en anledning att klaga. Jag är ju där jag är, så det är ju bara att jobba på.

Visst känns det små djävligt när rävmössan fryser fast på kinden, men det är ju bara att tina upp. Att fingrarna fryser fast i strängen är ju inte heller något att klaga över. Var man så dum att man tog av sig vanten så får man väl skylla sig själv. Skinnet växer ju tillbaka.

Herregud vi har ju bilar att hoppa in i en stund när man ska fika.

Jag vill bara tala om att det jag gör är faktiskt ingen större insats. Dom som har rätt att klaga är dom som ger sig ut på skoter och jobbar. Dag efter dag. Kämpar i kyla, ger sig inte utan fortsätter tills alla renar är ringade eller skotern pajat. Kör fast i vatten så att alla kläder är ett ispansar innan domär uppe och på väg igen. När dom kommer hem och är tvungna att spola skorna i varmvatten för att ens få av sig dom. Det är dom, renskötarna som är dom riktiga hjältarna.

Man blir liksom lite mer nära sig själv där i kylan. Det är svårt är svårt att förklara. Men känslan av att klara av att vara ute och jobba i 8 timmar i -36 utan några större förfrysningskador stärker självkänslan.

För er som inte vet det så håller jag på att läsa till undersköterska på distans. Det är så himla jätte roligt. Jag längtar tills morgonen när jag får slå upp böckerna igen och börja traglandet.

Just nu läser vi en kurs som heter människan socialt och kulturellt. Det är en jätte rolig kurs som fått mig att börja tänka efter på hur jag ser på saker och ting. Vilka värderingar jag bär på och vad jag tycker är viktigt. Hur olika vi männsikor är och vad som gjort oss så olika.

Jag är uppfostrad i ett samiskt hem. Detta innebär att vissa saker som är helt självklara för mig kan verka underligt för andra. Bara det när jag berättade för mina klasskamrater att hos oss kan det helt plötsligt stå fyra hungriga renskötare klockan åtta på kvällen och jag tycker inte ens att det är konstigt. Jag kollar på en gång om dom är hungriga. Har jag inget färdig mat, lagar jag till något. Vill dom sova över bäddar jag bara ut lite mer sängplatser. På morgonen när dom ska i väg är jag noga med att kolla att dom har mat i matsäckarna så att dom ska klara sig under dagen.

Mina kompisar frågade då om jag hade en middag med inbjudna gäster skulle samma sak hända om dom kom inklappande då. Självklart svarade jag och tyckte att det var en dum fråga. Svaret är enkelt För att jag är uppfostrad i den andan att gästfrihet är en självklarhet.

Det kanske är lite gammalmodigt men jag är stolt över att kunna säga att i mitt hem ska alla vara varma, mätta och känna sig välkommna. Och jag hoppas att jag kan överföra det till mina barn